Visdom från ett barn

Regnet faller stilla över Källargränd nu på morgonen. Klockan har ringt och det är dags att väcka trötta barn. I min säng är det sand på madrassen efter små fötter. Ingen vill kliva upp. Tjata. Ni måste upp nu. Vem ska ha med vad till skolan? Fika packas till sonens utflykt, sparkcykel å hjälm, till aktiviteten i sportparken.  Lilla sonen  har simundervisning på skolan. Var är badbyxorna? Borta. Tredje paret på bara nån vecka. Son nummer ett ropar till sin lillebror i hallen: Du, mamma undrar var du lagt badbyxorna. Men vad gör du förresten?? Lilla sonen : Jag plockar undan skorna så att Ernst ska komma fram med rullstolen.. Son nummer ett: Men  han är ju död har du glömt det? Lilla sonen: Åhhh.
Hos oss lever den vackraste fortfarande kvar. Han finns och finns inte samtidigt. För jag vet att han är död. Jag kan bara inte förstå det. Jag tror inte att jag fattar vad det innebär. Vaddå definitivt? Kan man få förhandla lite om det? I bilen frågar son nummer ett.: Var är Ernsts kropp? Jag svarar att den är kvar på sjukhuset tills den ska komma i kistan. Han är nöjd med det svaret. Han sa kropp. Han vet att det bara är kroppen. Att det inte är vår Ernst som ligger där. Eller jo det är det ju men inte hela han.  Att vår Ernst är på en annan plats. Och att han finns i Hjärtat. För om man tänker riktigt hårt i huvudet så att det känns i hjärtat så kan Ernst höra det även om han inte kan svara. Visdom från ett barn.

Idag kommer de från Gävle och hämtar hjälpmedlen som vi har här. Hjälpmedel. Jag ska förtydliga. Idag kommer man å hämtar Ernst rullstol. Den som var hans, som han satt i under så många år. Den är också en del av honom fast på ett annat sätt. Det enda egentliga fysiska som jag har kvar. Symbolen för hans självständighet.  Det har försvunnit saker sakta sakta. Hans telefon har sagts upp. Allt annat som stått i hans namn ska ju numera stå i mitt. Det som var vårt blir bara mitt. Och det ska inte vara så. Det ska inte vara jag, det ska ju vara vi! Jag måste gå till apoteket med hans mediciner. De mediciner som gjorde det möjligt för honom att  kunna leva. Sen finns det inget kvar. Ingen medicin, ingen rullstol, inget liv..Jag kan inte längre slå siffrorna i ditt telefonnummer. Du svarar inte längre.  Den sista biten  försvinner idag. Sen bara minnen. Och mina är så suddiga just nu. Jag lyssnar på klippet som jag lagt ut för att höra din röst. Om och om igen. Den är varm och full av kärlek. Åh vad jag saknar dig älskling..

Pratade med en av våra gemensamma vänner igår. En av de där som man kan prata allt med. Jag tror han är oroad för mig älskling. Att jag ska göra massa dumt bara för att jag mår dåligt och flyr. Han kollar först upp hur jag å barnen mår. Sedan går han igenom det praktiska. Har du tänkt igenom det där med. xxx säger han. Ja det är ju inget vidare om det slutar med xxx.. Jag har varit med om att xxx har hänt å det vill man ju undvika. Hur tycker du att xxx känns? Just denna omtanke värmer. Och om det inte vore för dig älskling hade jag nog inte träffat dessa som nu bryr sig om mig.  Men älskling, jag har lovat honom och min psykiatrikerväninna att nu när jag är i sorg och inte är mig själv så ska jag inte 1. Dricka alkohol.  2. Säga upp mig från jobbet. 3 satsa alla pengar jag har i aktier. 4. Flytta utomlands. Inte för att något av dessa varit aktuella. Jag gillar mitt jobb och jag klarar inte av att supa å har inga pengar över till aktier. Men eftersom man kan göra tokiga grejer när man sörjer så har jag lovat dessa fyra särskilt eftersom det kan få konsekvenser..Sen räknar jag med dig älskling. Jag räknar med ditt vakande öga.

Iris kom hem till mig igår. Iris är en skyddsängel i kristall med silvriga vingar. Jag har hängt upp henne så att hon har lite koll på allt som händer å sker. Ernst hade en skyddsängel i trä. Dock utan namn. Under sista året så hittade Ernst sin tro och vi pratade ofta om det.. Han var ofta arg på Gud. Samtidigt som han kände att det kunde inte vara förgäves. Att detta som vi lever i nu borde ju rimligtvis bara vara "förfesten". Att nåt annat bra måste komma. Ernsts skyddsängel kommer att följa honom. Och Iris får ha koll på oss. Du och Iris älskling. För vet du. Jag klarar inte mitt liv här utan dig. Jag behöver att du vägleder mig ändå. Annars kommer jag gå vilse. Du vet min ryggsäck och alla mina svaga sidor. Och jag räknar med att du styr upp det åt mig. Jag tänker på dig hela tiden och jag tycker det är tomt. Vaka över mig älskling och se till mitt bästa nu när jag har så svårt att se det själv. Älskar dig och saknar dig massa..



Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här