Det kom ett brev

Jag hade egentligen gått i säng. Men kan i vanlig ordning inte somna. Jag har suttit uppe och diskuterat vietnamkrisen med dottern. Hon skriver uppsats om den. Jag insåg att hon var smartare än vad jag var så jag gav upp. När jag väl kommit i säng så blev det omöjligt att sova.
Det kom en bunt med brev idag. Det händer saker runt mig som jag inte riktigt förstår. Jag ska på nåt sätt försöka reda ut det för jag känner att jag vill dela med mig av detta.  Det är inte jättemånga kommentarer på mina blogginlägg. Vilket är synd, jag gillar att diskutera. Men det är en egen mail kopplat till bloggen. Och dit kommer det mycket mail. Jag önskar att jag kunde svara er alla personligen men det är svårt att hinna med. Men ett axplock.. Hej Gisela, jag följer bloggen. Min fina väninna har drabbats av två sorters cancer varav den ena är urinblåsecancer. Jag hittade er blogg och det var den enda som gav lite hopp. .. Hej Gisela, Min pappa har nyss fått diagnosen. Jag är jätteledsen. Det är redan spridet  och jag vet inte hur jag ska tackla det..  Hej Gisela, jag har följt bloggen sen i december. Min väninnas lilla barn har fått hjärntumör. Jag vet inte hur jag ska vara och hur jag ska säga.. Jag är också ledsen och vet inte om jag stör.... Ur dagens brevskörd kom detta.. Hej Gisela, Tänker så mycket på dig även om vi aldrig träffats. Har läst i er blogg efter att en annan patient tipsat. Du skriver så vackert om din kärlek som du och Ernst hade tillsammans.  Hej Gisela , vi känner inte varandra och jag kan inte sätta mig in i hur svårt du har det.   Men jag tänker på dig och barnen och ber Gud om stöd. Efter att ha läst din och Ernsts blogg så har jag sett att Ernst varit en fantastisk man, far, medmänniska och idrottskille... Kära Gisela, jag har svårt att hitta ord som skänker tröst i din saknad och sorg efter Ernst. Vill bara säga att jag tänker på dig...
Wow. Det kommer mycket mail och massa brev. Jag blir så varm och tacksam och glad för all omtanke.Jag är glad att ni tar er mod att göra det. Att ni mailar och delar med er av era livsöden. Många är rädda för att belasta. Det är inte så. Jag läser och jag gråter. Jag ser att cancerdjävulen hånler åt mig när den raskt springer efter nya offer att grabba tag i och ödelägga allt den kan komma åt. Vi är många som drabbats. Det är den som är sjuk som drabbas och som ringar på vattnet drabbas alla som älskar den som är sjuk.

Runtom i Sverige och utomlands finns fantastiska medmänniskor.Jag har inte förstått vidden av bloggen och hur många som läst. Jag börjar sakta inse det. Och allt det fina och uppmuntrande som ni skriver gör mig varm. Det finns omsorg och omtanke. Runtom drabbas familjer av sorg, men som en blogg-läsare skrev, sörj inte de vänner du förlorat utan gläds å de nya du fått. Så sant. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er ordentligt allihop, att ni faktiskt tagit er tiden att skriva till mig. Tårarna rinner när jag tänker på det. Stort stort tack.

De senaste dagarna har min tid till stor del upptagits av att skriva en komplettering till yttrandet till Socialstyrelsen. Det är en viktig del ur många synvinklar för mig. Dels för att många fel begicks och att det kostade min man livet. Min man, mitt livs kärlek ska få upprättelse. Man gjorde så så fel. Och det kommer jag aldrig att acceptera. Jag kräver att det blir stora förändringar i vårt landsting när det gäller rutinerna runt dessa patienter. Jag kräver att inte ett enda misstag till ska begås. Helst i alla landsting men jag lär väl börja här.. För min man gick det fruktansvärt illa. Och för varje ny person som drabbas och som inte får vård på rätt sätt är en skamfläck. Sverige är ett I-land. Och ett stort steg i rätt riktning är att ,man faktiskt börjar följa de riktlinjer som redan finns. Det är det ena. Sedan är detta med upprättelsen en del i att jag ska kunna gå vidare. Just nu är jag så fylld av bitterhet och ilska. Jag måste göra detta för att sen kunna lägga det bakom mig och få chans att sörja . Jag måste få en chans att vara ledsen, och få vara ledsen färdigt.

Inför er alla fantastiska bloggläsare och medmänniskor så känner jag en stor tacksamhet. De känns bra att det finns så här mycket fina och omtänksamma människor,. Ni vet att ni är behövda. Bara av att titta på alla de mail i min inkorg så ser jag hur många rädda och olyckliga människor det finns. Som behöver stöd och tröst. De väntar på hjälp och många gånger mirakel. De behöver nån att hålla i handen under resans gång. Tro mig jag har varit där. Och är fortfarande. Sträck ut handen. Det finns människor i er närhet som behöver det. Och inse att det oftast är det lilla som räknas, telefonsamtalet. Eller att du kom över och satt i soffan å lyssnade en sväng. Hjälpte till att vika tvätten. De saker som man uppskattar mest är också det som är gratis. Många frågar mig vad jag behöver. Jag behöver en vän. Någon som håller mig sällskap på chatten en kväll när jag är ensam och ledsen. Som hämtar mig och tar en promenad. Någon som kramar mig och vågar fråga  hur jag mår och är ärligt intresserad av svaret. Ta hand om era nära och kära.  Sluta inte skriva till mig. Jag blir stolt och glad över brevhögar och mail. Stor kram och godnatt på er alla därute var ni än bor.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här