Är det Ernst som styr himlen?

Igår kom dagen som jag gruvat mig för. Eller en av många dagar som jag gruvar mig för. Igår hämtade man Ernsts rullstol. Den sista biten av honom är borta. Det har visserligen varit jobbigt att se den stå där i vardagsrummet och att den är tom. De skulle egentligen ha hämtat den förra veckan men det blev inställt. Igår hade jag Anna hos mig. Vi hjälptes åt att plocka ihop de grejer som skulle återlämnas. Jag vet att det bara är saker. Men de är symboler också. De möjliggjorde för min älskling att klara sig här. Det blir mer och mer definitivt. Att han inte kommer hem. Jag väntar ju fortfarande och gör plats i hallen... Det blev tomt efter att rullstolen åkt. Jag ställde dit tvättställningen så att tomrummet inte skulle synas.  Anna tittade på mig och log. Hon tycker nog att jag är spritt språngande galen.  Fast hon förstår. På ett sätt som ingen annan kan förstå. Det är skönt att prata med Anna. Med henne kan jag prata om det som skrämmer mig mest. Och när hon gör det samma så blir det inte otäckt. När jag pratar med henne så blir  det existentiella närvarande och lugnt på ett annat sätt. Få har den förmågan. Anna har den.

Vid middagsbordet frågar lilla sonen :Var är Ernst nu? Storasyster förklarar pedagogiskt att Ernst är i himlen. Sonen fortsätter fråga : Är det Ernst som styr i himlen? Storasyster gör ännu ett försök..: Nä det vet du ju att det är Gud som styr i himlen.  Sonen funderar ett tag och tuggar lite korv och säger : Om himlen var ett TV-spel, då skulle Ernst kunna döda Gud. Storasyster bleknar. Nu räcker inte pedagogiken till längre och hon försöker..: Jo.. men det går inte, man kan inte se Gud så, han är som luft.. nä inte luft.. Dimma.. mer som dimma.. Sonen.Vad är Ernst då? Storasyster är vid detta laget vit och inser att hon egentligen förlorat diskussionen.: Han är en ängel nu.. Lillebror: Okej. Diskussionen slut. I lilla sonens värld är allt möjligt. Och i hans värld var Ernst kung.  Killkvällarna är mer heliga än alla kyrkobesök i världen för honom.Och så måste det få vara.  Men jag tror att det blir bra med lite mer religion i skolan och ser fram emot nästa skolår. För min pedagogik räcker heller inte till längre. 

I morgon är det dags för begravningssamtal. De sista delarna ska planeras. Även detta är en av de där sakerna som jag gruvar mig för. Det är ännu ett steg. Nu finns han i tanken. Och i tanken kan allt hända.  Jag borde egentligen åka tillbaka till kyrkogården. Gå runt en stund och känna efter om det är någon plats som känns mer hemma än någon annan. Det ska ju bli min sista viloplats också.

Gårdagen var tuff.  Jag var ledsen och bedrövad fram över kvällen. Pratade med spelare ur landslaget. Länkar. Jag som har svårt med minnet. Det var skönt att minnas tillsammans. Och skratta åt tokigheter som hänt. Igår skrattade jag åt roliga minnen utan att få dåligt samvete. Det är bra. Jag mindes tillsammans med dem och det värmde hjärtat samtidigt som det knep till. Sorgen bor i hjärtat. Man sörjer för att man älskat. Jag är glad åt den minnesbild jag fått tillbaka och jag bär den på näthinnan. Och ser fram emot att få tillbaka fler. Och som en av spelarna sa: Känslorna är som vågor. De är höga och stormar nu. Rid ut stormen. Det kommer alltid vara vågor. Men de blir som krusningar på vattnet till sist. Och kommer det en större våg nån gång så vet man att det är normalt då det är lugna vatten allt som oftast.  

Det börjar klarna över hur begravningen ska vara. Musiken är bestämd. Äntligen. Det är musik som betyder nåt för min man. Som han tycker är vacker och som har ett budskap eller på annat sätt vacker text. Begravningen är inte öppen för alla. Men jag lägger ut en av låtarna som ska sjungas. Den är vacker och vi lyssnade på den ofta, Jag hoppas att den kommer HÄR

Ta hand om varann där ute. Jag är tacksam för mitt liv och för de människor som visar mig sådan omsorg.  Vi fortsätter vara medmänniskor. Vi fortsätter göra bra saker och ha ett varmt hjärta. Ingen av oss är perfekt. Men det gör inget. Bara man gör så gott man kan. Kram på er alla där ute.

Det här är en länk för er som vill lämna ett bidrag
Klicka här