onsdag 16 maj 2012

Det finns inget förra liv

Idag luktade det vår ute. Det hade regnat lite under natten så att björkarna doftar på det där speciella viset. Om ni blundar och känner efter, vet ni vilken doft jag menar? Gräset var vått och det såg ut som  diamanter som glittrade i solskenet. Ännu ett steg mot sommaren. Årstiderna vandrar obekymrat på. Det är bara min värld som fortfarande står i princip stilla.

Min Marie skickade ett meddelande igår. Sushi kl 11.30? Marie har pondus. Detta betyder översatt ; Sushi 11.30. Ta av dig pyjamasen. Ta på dig kläder, helst rena och kamma håret. Ses.  Jag duschar länge. Hittar faktiskt kläder som jag kan visa mig ute i. En jeanskjol som faktiskt känns fin. Fixar till håret och lägger på smink. Börjar fundera på när jag sminkade mig sist. Det är nästan 1.5 år sen.  När man tänker på det så känns det länge.Vi lunchar och tar en tur på stan. Jag behöver nya kläder till begravningen. Klänningen jag köpt tidigare känns inte rätt längre. Kanske lite tantvarning. När Ernst dog var jag så så trött. Som en 80-årig tant. Inte så konstigt att jag valde den då. Jag ska åtminstone ha kläder på begravningen som är jag. Jag är 38 år, inte 80. Jag må vara trött och sliten och tyngd av sorg. Men jag är fortfarande jag, vem jag nu är efter allt som hänt.

Just detta har jag suttit och pratat med en vän om sent på kvällarna. Han kan massa grejer och han har läst massa ledarskap och psykologi och hälsovetenskap osv. Jag tror vi började diskutera träning och hur hög tröskeln är och varför det är så svårt.  Han försökte luska och lirka med fina frågor med psykologianknytning. Jag är för tillfället för dum för att fatta. Om vi säger så här sa han, varför vill du inte träna då? Du har ju tränat jättemycket förr. Jo det har jag. Och det var en så väsentlig del i mitt förra liv, mitt liv med Ernst. Han svarar på en gång att det finns inget förra liv. Det är samma liv men du är lite annorlunda. Du kommer inte vara samma person längre men om du ger dig tid så kommer du nog gilla ditt nya jag också. Bara du inte har för bråttom. Och eftersom ditt blodtryck är farligt högt så tycker jag att du ska träna så att du får en chans att ta reda på vem den nya kvinnan är?  Jag som alltid har svar på allting. Jag blir tyst. Alla som känner mig kommer nu att ställa sig på knä och säga power. Det finns en livs levande människa som kan få Gisela Bolldén att inte ha nåt vettigt att säga. Jo han har rätt. Alla noterar. Han har rätt och jag har haft fel. Nu är det sagt. Och självklart vill jag ta reda på vem jag är. Det kändes bra att lägga på mascaran idag. Det kändes världsligt. Men bra. Tack.

Idag kommer prästen för att ha begravningssamtalet. Nu ska det sista bestämmas. Jag har ju precis avbokat en av de två kyrkorna jag bokade just in case. Jag har ganska nyss slutat ändra musiken. Jag kommer antagligen att ändra massa med själva begravningen också och prästen komme ge upp till sist och flytta hem till Skåne. En av vännerna berättade att efter att hennes pappa dött så fick hennes mamma många av de egenskaper som tidigare förknippats med pappan. Och vet ni, detta att inte kunna välja var Ernsts enda mindre bra egenskap. Och den fick jag. Men jag har förtröstan att hans goda hjärta, hans omsorg för andra, hans målmedvetenhet och starka kärlek ska få fortsätta  leva vidare i mig. 


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här

5 kommentarer:

  1. Blir så glad att du har kloka vänner omkring dig Gisela. Och du är klok också.

    Kram
    Lena

    SvaraRadera
  2. Vilken kanonvän =) Det är nog viktigt att du inte har för bråttom men just träning är nog viktigt att komma igång med. Promenader är väl bra och sen jogging, man kan lösa många problem under en promenad/joggingtur. Jag brukar se det som min tid att prata med mig själv.
    Kram
    /Magdalena

    SvaraRadera
  3. Det där med att ta över en nära avlidens egenskaper verkar helt stämma! Jag blir mer och mer lik min syster som gick bort alldeles för tidigt i elakartad hjärntumör. Jag har tagit över hennes styrka, hennes mod, hennes kloka sätt att se på livet. Det har känts otroligt att det kan vara så men nu när jag läser att andra varit med om liknande så tror jag att våra älskade som lämnat jorden ger oss det dom inte längre behöver i den tillvaron dom nu är.
    Fast jag håller inte med om att du måste börja träna precis nu. Jag tror att din kropp säger till när den är redo, att det motstånd du känner är naturligt för att din kropp och själ behöver vila och inte stängas in på ett gym. Gå hellre lugna promenader i naturen, det är balsam för själen och träffa och umgås med djur om du har möjlighet till det. Det är ett tungt jobb att sörja och det måste man få göra i lugn och ro.

    SvaraRadera
  4. Min bästa vän fyllde år igår. Hon tog livet av sig när vi var 17 år..... Så jag kunde inte gratta henne igår, mer än i hjärtat.

    Du kommer klara det här. Sakta kommer din värld att fyllas av färger igen. Låt det ta tid, men försök att komma ut en stund varje dag. Det kommer att hjälpa dig även om det än så länge är svårt att förstå.

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  5. Du är en fin underbart härlig person. Varm kram! //Medmänniskan som varit bortrest men tänkt på Dig i det Du gör och tar Dig igenom... Pernilla

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.