Idag är det fyra veckor sen du lämnade jorden hjärtat. Jag har lite svårt för just måndagar efter det. Varje vecka startar med att man störtar in i cementväggen och sen tar det en hel vecka att repa sig. Idag måste jag ta tag i sakerna inför din begravning. Det sista med blommorna ska ordnas. Och så måste jag gå till begravningsbyrån med dina saker. De saker som du ska ha med dig i kistan. Jag har plockat i ordning dem nu. Om det är nåt du saknar så hoppas jag du ger mig nåt tecken.. Jag undrar över filten.. Jag vet ju att du är frusen av dig så jag funderar om du kanske vill ha den....Fotot på dig kommer från Sundsvall idag. Jag valde den där bilden som jag tog på dig i Motala när vi var på landslags-läger. Du var så snygg då. Du var lite brunbränd och frisk och så där vansinnigt snygg som bara du kunde vara. Eller frisk var du ju faktiskt inte. Cancern härjade i din kropp redan då. Vi visste bara inte om det. Just den kvällen när jag tog den var jag så otroligt glad. Vi hade haft fantastiska dagar tillsammans. Och jag hade fått vänner för livet under min vistelse där.
Det är svårt nu. Det närmar sig avskedet. Det känns så overkligt att du inte finns mer. Inte ens när jag försöker riktigt mycket kan jag helt och hållet förstå det. Pappa kommer upp från Värmland i dag för att hinna tillbringa lite tid med oss och såklart kunna närvara vid begravningen. Senast han var hit var när vi gifte oss. Det är lite konstigt att vi gör så. Vi ses när nån fyller jämt. När ett nytt barn kommer, vid bröllop och begravning. Det känns skumt. Det är 45 mil mellan oss på ett ungefär. Det tar fem timmar. Vad är fem timmar egentligen om man tänker efter? Ingenting. Jag skäms över att vi inte umgås mer. Det är verkligen något att jobba på.
I dag läste jag några rader på facebook. Det skrevs att det finns en mening med allt. Så trodde jag också ett tag men efter att få känna på olycka , svår sjukdom och sorg så kan jag säga att jag håller inte alls med. Som en av de som svarat på inlägg skrev: Det är ju naturligtvis meningen att vi ska utvecklas och det gör man ju av allt man går igenom. Men om det finns en mening med att gå igenom svåra lidanden det vet jag inte. Jag vet inte varför i så fall det var meningen att min man skulle dö. Finns det någon läsare som har något svar? Min man var en genomsnäll person. Han ville alla väl. han tog hand om mig och barnen. Varför fick han inte leva? Eller det kanske handlar om mig!! Det kanske är jag som ska lära mig nåt. Men vad är det då för sjuk läxa som jag ska lära mig? Jag måste ju ha gjort något extremt förfärligt. Jag vaknar med sorg och saknad i hjärtat. Jag håller ihop över dagen för att falla när kvällen och natten kommer. Varför ska jag gå igenom det? Vad är det för mening? För att jag ska bli starkare?? Då är jag hellre svag så tack kan ni lämna tillbaka min man.. Jag sörjer för att jag har älskat. Sorgen är kärlekens motpol.
Min väninna här på Solsidan har en son som ofta blir krasslig. Han är liten och drar på sig alla de dagisbaciller som finns i vanlig ordning. Hon är en fantastisk mamma till denna lilla knodd och gör ett jättejobb då hon är ensamstående. Nu har han varit sjuk ett tag och jag tänkte att nä jag går å handlar lite choklad till henne för det behöver hon. Och knodden behöver en Piggelin. När jag kommer upp från affären möter jag vår andra granne. Han har noterat att jag har vinterdäcken kvar på bilen och säger att ge mig nyckeln så byter jag däcken åt dig. What goes around comes around. Karma. Goda gärningar startar vågor av fler goda gärningar. Det blev ett bra avslut på dagen här hos oss. Ibland är det så jobbigt att vara jag att jag i tanken i min värsta sorg kan känna att jag vill göra min älskling sällskap. Men det räcker med barnens skratt, ett samtal, en kram för att inse att livet ska levas. Min man ville leva mest av allt. Han älskade att bli ett år äldre. För vad var alternativet? Jo att inte finnas. Att inte se björkarna slå ut eller se första snön dala.. Vi ska vara glada att vi lever. Och när det är som värst så tänker jag att vi ses snart älskling. För det som är år på jorden är ett andetag i himlen. Jag älskar dig hjärtat. Vi ses snart.
Klicka här
Angående meningen med livet så läste jag för ett tag sedan en bok som en amerikansk, medial kvinna skrivit. Hon berättade om andra sidan, döden, livet och allt där emellan. Enligt hennes så väljer vi vårt liv på jorden redan innan vi kommer hit, vi väljer vår död och våra svårigheter alldeles själva på den andra sidan. Jag brukar tänka på det ibland när det känns svårt och det har gett mig stor tröst. Orden "det finns en mening" fick genast en annan betydelse för mig. Hur sant detta är vet ingen, men det struntar jag i.
SvaraRaderaTack för att du delar med dig av dina tankar Gisela, jag känner dig inte men jag träffade din man några gånger via mitt arbete. All lycka till dig i framtiden, det är du värd. Många kramar, Jenny
Jag tror inte det finns nån mening med nåt för i så fall finns ren ondska på riktigt, och det vill jag inte tro på. Vi går vår väg genom livet och möter våra små helveten, de flesta reder vi ut men en del kan man inget göra nåt åt. Bara att "gilla läget"... Det finns ingen rättvisa och ingen speciell anledning till er olycka, det är bara så naturen har sin gång, vissa får aldrig chansen att uppleva ens sin 1-årsdag medans andra lever hälsosamt i 113 år...
SvaraRaderaVem ska man skylla på? Är det någons fel? Eller finns det en mening med nåt så hemskt som människor råkar ut för?
Gråter alltid när jag läser det du skriver, du kan verkligen uttrycka dej Gisela och jag förstår inte hur du orkar skriva ner allt, antar att tårarna blöter dina kinder under tiden....
All kärlek till dej ♥
Gisela, jag kan heller inte förstå varför folk säger att det finns en mening med allt som händer, varför blir då bara vissa människor drabbade medans andra inte blir drabbat av något.
SvaraRaderaVarför blev min kusin ihjälsparkad på Irland 30 år gammal, varför körde min dotters pappa ihjäl sig ung, varför blev mitt barnbarns pappa avrättad med 28 skott på öppen gata, varför fick min dotter livshotande cancer 37 år gammal. Jag undrar vad det är för mening med det???
Styrkekramar till dig och barnen.
Jag tror emellanåt på Gud, eller jag hoppas på Gud, jag hoppas att han finns.
SvaraRaderaI en predikan en gång pratade en vän till mig(vi kan kalla honom Per) om det som står i bibeln om att inte en sparv faller till marken utan att Gud har vetskap om det. Det kan man ju tolka som att Gud på något vis har godkänt det. Men Per menade att det inte står så i originaltexten, utan bara i vår översättning. Det står: Ingen sparv faller till marken utan Gud. Punkt.Han menade att Gud inte kan vara både allsmäktig och god och därför hade han valt att tro att Gud är god. Det är inte han som hittar på svårigheter. Han straffar inte, tänker inte ut onda saker som ska drabba oss och ser inte en mening i att vi ska lida. Men när vi har det svårt är han där och tar emot. Det finns inte en mening med allt som sker. Om Gud är god (och det måste han vara) skulle han inte samtycka till att en människa dog, som så otroligt gärna vill leva, samtidigt som en annan människa mår så dåligt att han avslutar sitt liv självmant. Det är inte meningen att du ska lära dig någonting och du har inte gjort något fel. Tänker på dig och familjen extra mycket nu inför begravningen.
Det är otroligt hur du kan sätta ord på det som inte går att beskriva med ord. Du borde samla dina och Ernsts tankar i en bok någon gång... Kramar
Jag är nog inte heller den typen av människa att jag kan se någon vettig mening med vad som drabbat dig och din familj. Samtidigt förstår jag att du får dessa tankar för ordet orättvisa måste ju ligga nära till hands.
SvaraRaderaJag har själv inte blivit drabbad i min närmaste krets av liknande jobbiga händelser, men det har ändå varit tillfällen som jag funderat över hur jag skulle reagera. Det är verkligen inte så att jag vill veta för jag är rädd för det och ofta försöker jag slå bort tankarna.
Det jag däremot tycker är att du har en styrka som du själv kanske inte inser att du har. Sen om det är värt något just nu när du är som mest besviken och ledsen, ja det kan ju bara du svara på.
Jag har tänkt många gånger på att skriva, men av någon anledning har jag valt att avstå. Det kanske är för att jag hela tiden tänker att mina ord inte hjälper dig något. Jag hoppas jag har fel i det!
Precis som många andra så har du gett mig mycket genom dina fina ord. För mig har du satt ord på hur riktig kärlek ska vara och dina beskrivningar av Ernst och er kärlek gör mig både ledsen och glad. Glad över att ni hittade varandra och att ni hann hitta denna kärlek, lika ledsen över att ni inte får dela den på samma sätt som tidigare! Jag beklagar verkligen!
Trots att jag inte känner er, mer än att jag har bekanta som spelat bordtennis med Ernst i Iggesund, så skulle jag vilja hjälpa till på något vis. Om det skulle finnas något som känns för jobbigt och som skulle avlasta så skulle jag mer än gärna vilja hjälpa till. För precis som dig så tror jag på att hjälpa varandra här i livet.
Hur ynkligt tröst det än kan vara just nu så har ni gett mig så mycket och jag skulle vilja hjälpa om det finns något som jag kan göra? Säg bara till i så fall och jag menar det verkligen.
Varma kramar........Martin
Hej Gisela, Du skriver så bra och lyckas sätta fingret på det vi känner eller kommer att känna någon gång under livet, de flesta av oss. Du ser saker rakt i det vita ögat och säger det som det är på ett mycket skickligt sätt. Det är en gåva som jag hoppas att du fortsätter med.
SvaraRaderaLivet är inte rättvist, men kärleken som vi har och kan visa och sprida vidare gör de svåra tiderna lite lättare.
Här kommer en översättning av en dikt eller livsråd som heter "Desiderata." Den skrevs 1927 av en karl som hette Max Ehrmann (1872—1945). Det är de bästa livsråd jag någonsin har läst. Hoppas att du hittar något som du behöver just nu.
"Desiderata"
- Vandra lugnt i brådskan och larmet — minns vilken frid det kan finnas i tystnaden. Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt, utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse. Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet. Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde. Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.
Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.
Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här. Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara. Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig."
Många kramar från Alecia
Alecia, det var en jättefin text. Den kommer jag kopiera och bevara. Så kloka ord!! Visdom är evig och betyder lika mycket när den än är skriven.
SvaraRaderaGisela, detta med bloggen och dina ord och allt du och Ernst skrivit och delar med oss som läser och följer är HELT UNDERBART mitt i all jävla sorg, helvetes saknad och svårighet.
Jag är en positiv tvivlare. Det betyder att jag är öppen för om det finns en mening med det som händer och sker. Vissa dagar tycker jag INTE svårigheter och sorg har nån mening. Men så andra dagar känns det som att det faktiskt har det. Kanske handlar det om ödmjukhet. (Vad det nu är)
Jag miste min son i höstas pga en depressionsolycka och det är nästan hopplöst att sätta ord på den förlusten.....Vad säger man?
Det är vidrigt. Döden är svår att acceptera.
Livet går vidare och människor ger en så mycket om jag är öppen att ta emot.
Och tänk, jag tycker att jag gör det på ett nytt sätt än innan min stora förlust.
Hoppet finns kvar och det är jag övertygad om att du känner Gisela!
kram <3
Love Peace & Understanding
Att säga att det finns en mening med allt är att förenkla livet och göra det till något förutsägbart. Det är klart att det inte finns någon mening med att Ernst blev sjuk och att han är död. Det är klart att allt det hemska som hänt inte har hänt för att Du eller någon annan ska lära sig något.
SvaraRaderaDäremot kanske Ernsts liv och Ditt liv och Dina barns liv har en mening som just liv. Och livet är spännande att leva, för man får veta vad som händer i det som i dag är framtiden. Och med Din tro fortsätter ju livet ända in i evigheten.
Kram