måndag 14 maj 2012

Välkommen tillbaka älskling

Min skyddsängel heter Iris och är från Göteborg. En väninna till mig skickade upp henne till mig och hon kom i rätt tid. Den här kvinnan har en speciell kärlek till namn och ger ofta namn till saker. Till och med hennes rullstol har ett namn. För att de ska bli mer överens tror jag. Det är enklare att gräla på någon än något. Skulle jag tro i alla fall. Iris betyder regnbåge. Det som kommer efter regn när solen är på väg tillbaka. Och vid slutet av regnbågen finns en bytta med guld. Plötsligt fick Iris ännu en betydelse. Som följeslagare på mörka stigar på väg framåt mot gläntan.. Det känns som ett vackert och bra namn på min ängel. Men vet ni, den judiska betydelsen på samma namn är gräslök... Lite annan innebörd.. Men fint ändå.

Jag hade en massagetid inbokad igår hos samma massör som hjälpte maken under sjukdomstiden. Susanne är bra på alla sätt och vis men... Jag har lite jobbigt för ljud just nu. Särskilt musik. Och jag har dessutom svårt med fysisk kontakt. Och inte fick jag ha Iris runt halsen heller för jag skulle få värmebehandling innan och Iris silvriga små vingar kunde bränna mig.  Musiken var dov och man kunde höra fågelkvittret utanför rutan.  Tårarna rann. Inte för att det gjorde ont. Ja jag vet inte varför faktiskt.. Det var egentligen bara avslappnande..Och när jag ligger där så kommer det en bild i huvudet. En blid på min älskling. Först lite dimmigt men sen klarare. Från en mycket speciell situation på sjukhuset. Ett speciellt ömhetsbevis. Äntligen... Jag som har haft så svårt att minnas. Jag har inte kunnat blunda och få upp bilden av hans ansikte.. Det har bara varit som fotoblixtar när jag försökt. Men nu mindes jag. Och just det  tillfället.. Åhh det känns så skönt. Jag minns igen.. Äntligen...Välkommen tillbaka älskling, om du bara visste hur mycket jag saknat dig och vad mycket jag har att berätta...

Ensamheten är fortfarande svår. Idag är det 14 dagar sen du lämnade jorden. Tomheten är enorm. Det känns konstigt att leva. Jag vänder mig om för att fråga dig om råd. Jag letar efter telefonen för att berätta något roligt och kommer på att ja visst ja.. Du är ju inte här.. Inte på det sättet. Jag måste hitta det ställe där jag kan vara dig närmast. Jag vet inte vart det stället är än. Jag pratar med personer från olika landslag runtom i världen. De saknar dig hjärtat. Inte på samma sätt som jag men ändock. Jag har fått så fina meddelanden från människor som jag bara känner till genom namn och bild.  De visar sådan omsorg för mig hjärtat. Jag fick ett från Storbritannien i går som var så fint att jag inte kunde läsa hela för tårarna rann och det blev bara suddigt. Det finns hopp för människan hjärtat. Och du gick i fronten för det. Och jag ska ta vid hjärtat där du slutade. Jag ska bara vara ledsen klart först. Jag ska göra dig stolt över mig. Älskling jag älskar dig och välkommen hem igen.. Det är skönt att ha dig här omkring..Gissa om det varit tomt utan dig..


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här


7 kommentarer:

  1. God morgon och kram på dig Gisela. Tårarna rinner här med och vad du skriver så vackert.
    Kram från Kajan

    SvaraRadera
  2. Gisela, styrkekramar från mig.
    Mia

    SvaraRadera
  3. Marie Ärfström14 maj 2012 kl. 11:48

    Vad vackert Du skriver Gisela och vad jag är glad för Din skull <3 att Du kan se Din Ernst igen <3
    Varma kramar från mig//Marie

    SvaraRadera
  4. Kärlek!<3 kram!

    SvaraRadera
  5. Jag gråter när jag läser ditt inlägg, men det är tårar av glädje den här gången!

    Grattis till att Ernst är med dig igen!!! :)

    KRAMISAR till dig och hela familjen!!!

    SvaraRadera
  6. Självklart ska du vara ledsen klart. Ernst är redan stolt över dig. Stolt över allt du gör. Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv också. Du åstadkommer massor i denna omänskliga situation. Låt tårarna komma vid alla tillfällen du behöver det. Det lättar på tyngden du just nu bär. Önskar dig allt som är bra för dig. Massor av kramar.

    SvaraRadera
  7. Fina Gisela,
    Massage kan utlösa både tårar och andra känslor. Och kanske var det för att du faktiskt slappnade av som din fine Ernst kunde komma till dig, att du hade möjlighet att ta emot honom... Oavsett vad anledningen var är jag oerhört glad för din skull att du äntligen kunde se en klar bild av din älskade make och vän.

    Som jag tror jag skrev till dig så dog barnens farfar hastigt för ett litet tag sedan (efter en veckas sjuhusvistelse)och begravningen var i fredags. Min lilla tvilllingtjej saknade honom så mkt, så mkt häromkvällen när hon skulle sova och jag tipsade henne om att hon kunde säga gonatt och gomorron till farfar. Så det gör hon nu varje dag... och alltid med ett litet leende på läpparna... Kärleken är förunderlig och jag blir varm i hjärtat av att hon ändå kan glädjas åt minnet av honom trots att hon såklart blir ledsen ibland.

    På begravningen sa prästen att det gör ont att samlas för att ta farväl av någon man älskar. Men att alla som var där hade kommit av kärlek och vänskap för att farfar betytt något för oss alla men på olika sätt. Make, far, farfar, vän, granne... Han sa oxå att det är okej att det gör ont... Det var väldigt skönt att höra och på något sätt fick han begravningen att bli ett fint och ljust minne mitt i sorgen. Det är första gången jag känner så efter en begravning... Men jag älskade oxå barnens farfar väldigt väldigt mycket...

    Jag hoppas att du får känna av och se din Ernst många gånger till...
    Kärleken övervinner allt!!!

    Försök att sova gott....
    Många Kramar

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.