Allt man behöver är egentligen bara varann

Då har jag återigen gjort det.. Ändrat musiken till begravningen. Stackars artister. De får aldrig chans att träna så att det känns bra för dem. Men jag vill att ska vara perfekt.. Och hur gör man egentligen? Jag vill ju inte ha nån begravning. Bara tanken på att detta är mitt farväl. Det går jag ju inte med på. Å ena sidan. När hjärtat talar. När hjärnan får en chans ( vilket inte är jätteofta) så kan jag tänka som jag gjort idag. Det måste bli perfekt. Jag har bara en chans. Nu har jag förhoppningsvis bara valt musik som du gillar. Jag har tänkt jättenoga älskling. På dig och på vilken musik du skulle vilja ha. Men eftersom du inte ville dö så blir det svårt. Och du vet ju hur det blir när jag kopplar på hjärnan. Jag är perfektionist. Jag vänder och vrider och ändrar mig. Men nu ska det vara klart. Sofia Rapp Johansson, Jens Kristensen och Erik Brodén kommer att sjunga och spela. Bra och rutinerade artister och personliga vänner till oss. Det kommer att kännas bra att de är där och gör mitt farväl till dig det finaste. Landslagens anmälningar börjar ramla in. Från Bordtennisförbundet kommer det representanter. Ja... snart är allt planerat och klart. Jag gör mitt bästa hjärtat. Men Gud ska veta att jag önskar att jag slapp. Detta skulle jag ju göra när jag var åttio år. Då skulle jag gå med långsamma steg mot begravningsbyrån. Fundera om mina gamla ben skulle kunna ta sig upp för trappan... Jag skulle ha grått hår och skrynkligt ansikte. Jag hade älskat dig lika mycket då som nu hjärtat. Vi skulle ha haft barnbarn.  Vi skulle ha levt ett liv i kärlek. Nu känns det bak och fram. Den tid vi haft har bara varit kärlek. Är det inte otroligt hjärtat, att vi aldrig varit ovänner en enda gång. Småirriterade på varann visserligen vid några tillfällen, men aldrig arga. Vi visste både du och jag att det kommer inget gott ur ilska. Att kärlek och respekt för varann var konceptet för lycka. Åhh vad jag saknar dig hjärtat..

Det var frost ute när jag vaknade i morse. Solen kikade försiktigt fram. Det blåste nästan stormbyar. Men jag trotsade vindarna och gick ut på promenad. Hade sällskap efter vägen.  När vi gått ett tag så stötte jag ihop med en gammal kollega. Han gick i pension för några år sen. Vi stannade och pratade. De hade också drabbats av sorg. De hade begravt en ung familjemedlem.  Samma djävul som tog min älskling hade även rövat bort en anhörig för dem. En ung människa. Ännu en. Vill vända upp ansiktet mot Gud och skrika Vad händer??? Kan någon tala om vad som pågår. Världen är ur led.

Vi vet inte något om framtiden. Det är rätt bra för då skulle vi bara oroa oss. Sitta och stirra på timglaset och se sanden sakta rinna ut. Vi är här idag. Under sista tiden som min älskling fanns hos mig var han mycket sjuk. Han kunde inte på egen hand flytta sig i sängen för krafterna fanns inte längre. Men kärleken oss emellan var ju den samma och behovet av närhet. Jag köpte korsords-tidningar.  Jag drog honom så nära grinden i sjukhussängen som det gick och tryckte ner mig bredvid. Han la sin arm om mig och så låg vi där och kramades och löste korsord. Ernst sa alltid att alla dagar vi är tillsammans är bra dagar. Det spelar ingen roll vad vi gör bara det är vi två. Man fick ändra på sig allt eftersom förutsättningarna ändrades. Bara vi fick ha varann. hålla om varann och känna närhet så var det bra. På slutet när han hade som ondast kunde jag inte krama honom utan att göra honom illa. Då höll jag hans hand. Jag släppte aldrig hans och mitt behov av närhet. Men jag fick acceptera att förutsättningarna ändrades.

Så all ni som läser. Ni är många. Jag blir fortfarande förvånad när jag tittar på hur många som faktiskt läser varje dag,. Jag blir stolt och glad över det.Men lova mig en sak. Ta hand om det ni har. Bråk löser inget. Kommunikation gör. Älska varann. Och njut idag. Huvudsakligen att ni får vara tillsammans. Med er mamma, er partner eller era barn. Skickar ut en länk på en låt som jag tycker är så fin. Mina döttrar tyckte en period att det var pinsamt med en mamma som gillar rap-musik. Detta är ingen rap-låt men dock en sådan artist. Se videon, lyssna på musiken och texten. Den är helt underbar. Och ta till er budskapet framför allt
Ska se om länken till låten kommer fram HÄR

Och så länkar jag till fonden. Den är öppen fram till den 31.a maj, sen kommer donationen till lämpligt cancerprojekt att göras. Fonden kommer sen att göras om till en minnesfond och hur den kommer se ut vet jag inte i dagsläget. Det enda jag vet att det kommer vara inriktat mot barn och ungdomar.

Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här