Bilden

Vilken dag detta blev då. Jag skrev ju för några dagar sen att jag inte haft ont alls. Det fick jag äta upp idag. Länge sen jag haft så ont som jag hade i kväll. Men det kan bero på cytostatikat jag fått. Det kunde tydligen ställa till det rejält, med magen. Så jag hoppas verkligen att det är bättre i morgon.  I morgon ska jag dessutom få svar på blodproverna som jag tog i dag. Förra veckan var allt ok. Undrar om det blir jackpott i morgon också.

Sen på eftermiddagen kom en bild upp på Facebook. En bild som togs i samband med ett reportage som min förra granne Tomas gjorde med mig för nån vecka sen. Bilden talar ett så tydligt språk. Sorg och smärta, kärlek och omsorg i samma. Hoppas fotografen blir nominerad till nåt pris för bilden blev bra. Men den var jobbig att se på..

Efter att vi sett bilden och läst reportaget så blev vi lite dämpade. Det var ju skrivet med väldig inlevelse.Jag hade laddat med kaffe och bullar. Tomas trodde inte han skulle klara av att fika. Men det blev ändå så att han fikade. Eller om det var så att han behövde stärka sig lite. Jag känner ju Tomas sen ett tag. Det blev speciellt att just han gjorde intervjun. Vi satt med tårar i ögonen både han och jag när jag berättade om hur lång tid det tagit att få hjälp, att om jag fått hjälp i tid, blivit lyssnade på, inte skulle ha befunnit mig i den situation som jag är i idag. Det finns ju inga garantier, men troligtvis hade det sett annorlunda ut. För man ska inte glömma att det finns ett tidsperspektiv när det gäller cancer. Ju längre tid cancern får växa desto svårare att göra något åt.  Och jo, lite bitter är jag att ingen lyssnat. Men försöker alltid ha fullt fokus på framtiden.

Jag är trött idag också och hade planerat att gå i säng tidigt. Men eftersom jag strulat till det med indianmedicinen så kommer det dröja. Man får inte ha ätit på en timme när man tar dom och i kväll har jag små ätit som aldrig förr. Och så får man inte äta en timme efter. Men jag käkar ju antibiotika också. Som skall tas tillsammans med mat. Hmm. Den får jag ta typ klockan ett i natt...Kommer hålla frugan vaken med Wordfeud för att klara av att hålla mig vaken tills dess...Förr, innan jag hittade det där spelet så läste frugan högt för mig om nätterna när jag väntade på att smärtlindringen skulle börja verka. Senast läste hon Zlatan-boken för mig. Vi skrattade gott åt boken.. Så ladda mobilen älskling, nu blir det ett parti Feud. Eller tre.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här