Vilken intensiv dag det blev idag. Otroligt vad man kan trycka in på sina vakna timmar om man anstränger sig.Ny tidningsintervju idag. Min gamla granne Tomas var reporter. Intervjun tog tid. Pratade länge om både pingisen och cancern och livet. Vi känner ju varann på ett annat sätt. Och just därför så tror jag den här intervjun blir bra. Och just därför tror jag att den här intervjun kommer bli helt olik alla de andra.
Senare på eftermiddagen var vi ner till SVT. Filmteamet hade redigerat tv-inslaget om mig som sänds på måndag. Han som filmade mig på röntgen har inte hämtat sig än. Det var det värsta han varit med om i hela hans karriär. Det betyder att jag tagit ännu ett rekord. Men tveksamt om man ska ha det på meritlistan. Att man sabbat nåns liv typ.
Det blir jag som är först ut. På tisdag får ni träffa Anna som också kämpar med sin cancer och som heller inte får någon hjälp. Hon har en annan cancersort än jag och hon har redan gjort sitt första besök i USA. På onsdag så kommer chefsonkologen att intervjuas samt professorn som forskar på T-Cellsbehandlingen. Så man får knyta ihop säcken. Vi har nyss lyssnat på den där onkologens utlägg i radiointervjun. Och gosse har han lyckats reta upp min fru så här på kvällskvisten! Hon önskar att han ska jagas av MC-gäng och annat otäckt. Och jag kommer vara tvungen att plocka fram mitt allra bästa fjäsk för att över huvud taget få sova i natt. Annars ska detta diskuteras och dissekeras i mikrodetalj. Ja jag känner min fru. Väldigt bra.
Och så till dagens stora event. Stödgalan. Jag valde att åka och min fru hängde på. Hon hade nogsamt packat munskydd och handsprit. För om jag bara visste hur mycket baciller det härjar i en sån där varm lokal.. Jag är ju nöjd att vi faktiskt kom iväg. Jag fick ju en febertopp efter röntgen i onsdags och frugan var väldigt orolig och undrade om hon hade nån form av mandat att förbjuda mig att åka. Eftersom vi är gifta så kanske det fanns nån form av klausul. Men jag vann. Ingen feber å vi åkte.
Man ur huse var nog ordet för kvällen. Rollatorstanter och brudar med rastaflätor. Alla var där. Våra vänner från när och fjärran, våra kollegor, chefer, läkare som vi känner, fruns Bodypump- tränare, gamla studiekamrater.. Ja listan kan göras lång. Och artister som verkligen gav hela sin själ och sitt hjärta. Och när hårdrocken gjorde att taket lyfte på Folkan i Iggesund och rollatorstanterna höll för öronen så kände jag mig varm. Och Erik Broden med sin sköna stämma.. Ja jag vet inte vad jag ska säga mer än tack, tack, tack. Tack till er alla, ni fantastiska artister, ni som arrangerat, sålt lotter fixat med fika, dukat så fint. Jag och min fru är rörda till tårar. Det finns mycket ont i världen. Massvis med hemskheter händer. Men vet ni en sak. Man ska inte underskatta den lilla människan. Eller det lilla samhället. Idag var ett bevis på den lilla människan och det lilla samhället. Och det stora hjärtat, den stora omsorgen och det stora engagemanget.När det händer något så sluter man upp. Man hjälper och stöttar i litet som i stort.
Nu är det natt. Tänker inte sitta uppe å vänta på amerikasamtal. Räknar med att jag vaknar om det ringer. Nu gäller det bara att få i säng min uppretade hustru. Bäst att koppla på värsta charmen.
Och till er alla som engagerat er i min situation, i stort som i smått, ett hjärtligt tack. Ingen nämnd, ingen glömd.
Det här är en länk för dig som vill skänka ett bidrag
Klicka här
Vilken Kämpe du är Ernst. En fantastisk fru som stöttar dig till 100%. Mitt egna citat till dig "det finns inga stängda dörrar,det gäller att hitta rätt nyckel" Den nyckeln ska vi hitta åt dig "Kämpe" Ernst.Mvh Eva Jonsson som levt med smärta i 25 år som bor i Iggesund.
SvaraRaderaJa en otroligt härlig kväll med både skratt å tårar och massor av kärlek och värme:-) hoppas ni får en lång och skön sovmorgon imorgon:-) jessica
SvaraRaderaNär du blir fri från cancern så tycker jag att du ska fortsätta skriva, jag skrattar och gråter om vartannat både åt dina texter och Giselas. Jag riktigt ser henne framför mig när hon sätter igång. Sköt om er båda <3
SvaraRadera/Magdalena
Ja, det var verkligen en kväll med Lovebombing, massor med kärlek, värme, känslor och en del tårar... Det var fint att träffa Er båda, Ernst och Gisela <3 tom Era namn är ju som gjorda att höra ihop <3 Det var också fint att träffa alla andra som var där med sin omtanke, engagemang och kärlek. Vilken sammanhållning, det behövs mer av detta i världen överhuvudtaget! Du har också beskrivit det så bra Ernst, och Du har också ett riktigt bra underlag till en bok med din blogg. Kanske Din nästa karriär är att bli författare på ålderns höst tillsammans med Din fru <3<3 Tack för att Vi får vara med på Er "resa". Massor med kärlek och ljus till Er båda//Kram Marie m familj
SvaraRaderaKämpa på och ett varmt lycka till i USA.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dej Ernst och din familj.
/Ann-Sofie
Jag läser era inlägg med både sorg, glädje, skratt och funderingar.
SvaraRaderaKan inte mer än instämma med föregående inlägg, ni skriver enormt bra och beskrivande om hur ni kämpar tillsammans.
Vi har ju känt varandra sedan mitten på 80-talet Ernst, och vi har lirat massor av tävlingar tillsammans. Så finns det någon som kommer att avgå med seger, så är det Du, Ernst. Jag har aldrig träffat någon med mer "vinnarskalle" än Dig.
En match är ALDRIG förlorad, förrän sista bollen är slagen, det vet både du och jag :-)
Kajan här.
SvaraRaderaJag håller med Janke. Jag har ju varit med sedan
ja jag vet snart inte när men någon gång på slutet av 60-talet. Jag har sett många vinarskallar men ingen som du Ernst och kanske lite av en tjurskalle också. Och som Janke sa en match är aldrig förlorad föränn sista bollen är slagen och då kan man hämta upp tuffa underlägen.
Hej Ernst och lilla ängeln Gisela! Det var länge sedan jag och min man varit "ute" och gjort någonting eftersom vi har djur som kräver sitt varje natt här på gården i Trogsta. Men ni ska veta en ska - igår kvällens stödgala var ett lysande bevis på hur stortá hjärtan det finns i vårt landskap för dem som ryms i dem. Och det gör ju du och Anna och era anhöriga, tillsammans med alla dem som vi känner - eller har känt - som har drabbats av cancer. Allt som ni skriver kan man bara håller med om och skriver under. Det är en modig väg som du och Anna har valt, att gå ut med er sjukdom och bjuda hem folket i era hus, så att de kan vara med om verkligen - båda det hemska och det goda - med att bli drabbade av en allvarlig sjukdom nu för tiden, Jag blev också påminnd under kvällen om just hur många riktigt otroliga talanger vårt samhället har fött upp i vårt landskap, som faktiskt ställer upp för varandra och för det "lilla" folket. För det är det samhället består av, faktiskt, till största delen. Önskar er fortsatt styrka och mod längst denna väg. Mycket kärlek, ljus och positiv energi från Janken i Trogsta!
SvaraRaderaMin tillfälliga sambo Bölling berättade idag om när han möte dej i pingis. Häftig berättelse. Han funderade hur ska man göra nu, jag kanske måste hålla igen, han sitter i rullstol... Men, han berättade att han snart nog insåg att han måste ge allt han hade för att ha en chans att vinna matchen. Och... de som är med vet att Bölling var duktig... En av de duktigare i Sverige faktiskt.
SvaraRaderaKunde du ge Bölling en match så är det här en walkover!
Sänder tankar och hälsningar
Tf sambo till Bölling och Bölling!