I mitt liv

I Mitt korta liv har jag hunnit varit och blivit kär många gånger, oftast då med krossat hjärta som svar på frågan finns det kärlek? När jag började Dejta min ängel Gisela, var hon en skön syn för mina ögon när vi sågs nere på möljen en fin solig dag. Vi satte oss ned och pratade lite och beställde sedan något att äta på vår lunch! Vi betalade och gick sedan ned till dom kända bryggorna bakom Möljen för att lära känna varnade bättre och få lite mat i magen. Det är inte mycket man hinner med normalt sett på 1 timmes lunch, men denna gång fick jag nog veta allt som var viktigt för mig. Vi snackade om allt och det bara flöt på, jag hade ju ingen egentligen aning om hennes ryggsäck, hon egentligen inget om min ryggsäck som vi vet alla egentligen bär på. Enligt henne var nog hennes 4 barn hennes ryggsäck, hon darrade lite och var lite orolig över vad jag skulle säga nu. Det kändes och det märktes tyckte jag. för vi kom ju in på diskussionen direkt om vem skulle vilja ha en kvinna med 4 barn? Jag sa bara som jag kände och det var rätt enkla ord, jag bryr mig inte om att du har 4 barn. Jag var rak och ärlig eftersom jag tänkte inte kasta mig in idag i ett förhållande i alla fall. Så jag fick, skapade massa tid över att fundera! Vågar jag öppna mitt hjärta igen? Riva min mur? Även om det står en Ängel framför mig. Under sommaren så rasade naturligtvis min mur och mitt hjärta slog allt snabbare för varje dag vi träffades under den fina sommaren. Men det tog ända till hösten/vintern på mitt kontor då hon kom och hälsade på. Det kan säga klick på många olika ställen, Sedan den vintern har jag liksom levt i en dröm värld tack vare henne och hennes underbara familj.

Åter till barnen i fråga, som tyvärr då inte är min i kött och blod. Men dom är min dröm, som jag alltid velat upplevt. Det känns riktigt jävligt, hemskt att inte vara säker på om jag får se dem starta nästa termin i skolan. Börja ett nytt år i en högre klass. Ta studenten skaffa tjejer eller killar/komma hem på fyllan/Gråtandes i telefon. Ja ni vet allt som kan hända i ett barns liv. Legat vaken, tagit värkpiller och inte kunnat sluta tänka på hur stormen som rasar här utanför kommer påverka dotterns resa till Stockholm. Ungdomar idag som hon tar alltid livet med en klackspark och är ej rädd för något känns det som. Det oroar ju mig som förälder, jag har inte varit Faders gestalt i mera än 3,5 år Men det känns som jag redan vet vad dom kommer säga göra ändå. Efter min uppmaning redan igår natt, så kom hon in på morgonen och väckte mig, av annan orsak. Men jag passade på att fråga om hon gjort som hon hade lovat med frukosten. Hon hade ätit enligt eget utsago frukost och log. Det värmer att vissa saker går in i huvudet på en 15 åring, som inget annat vill än bara dra till Stockholm med kompis. Kvar är jag med mina funderingar om hur kommer dom ha det i Stockholm....


Trots alla segrar, trots alla medaljer och kungligheter jag har mött igenom mina resor tack vare min bordtennis. Så har jag alltid lagt mig i sängen med en sorts tomhet, som gjort sig påmind hela tiden. När jag och Gisela blev ett par, så försvann det mörka hålet, tomheten i min mage bara försvann som i ett magiskt trick! Det var ju naturligtvis ingen Magi som man ser på Tv, utan detta är ren kärlek till Gisela och hennes härligt, underbara fyra barn. Det är denna kärlek jag inte vill mista på grund av min Cancer, när jag äntligen efter alla år funnit kärleken.

Det här är en länk för dig som lämna ett bidrag
Klicka här