onsdag 11 januari 2012

Familjen annorlunda.

TV var ju hit igår och gjorde ett inslag med mig. Jag är van vid sådant. I morse väcktes vi av att Sveriges Radio skulle komma och göra ett inslag. Jag hade varit med och bestämt tiden men dels glömt bort och dels så lyckades jag försova mig. Jag sover som en kratta på grund av all värk och ångest. Men just den dagen som radio kommer så sover jag som en gris. Vet inte när det gick så fort att klä sig sist. Det är inget nytt världsrekord. Men mycket möjligt ett nytt personbästa.
Barnen i familjen har ju efter hand vant sig vid att jag bevakas av media. Tidigare var det på grund av VM-satsningar osv. Nu är medias fokus annat. Dottern ringde mig igår, :Hej det är jag. Vill bara veta om TV har åkt så att jag kan komma hem.   Barnen vill inte synas och det respekterar jag. Och vi har heller ingen önskan om att de ska exploateras i media. De stora banen är mest less på all uppståndelse. Dottern idag: Jaha, vilka kommer idag då? Jag: Ja radio och kanske en tidningsreporter på eftermiddagen. Hon :Suck. Ring när dom gått.

Media är bra skit. Media har uppmärksammat mina framgångar. Inte kanske lika mycket som man önskat. Jag har långt kvar till JO Walldners mediabevakning. Men ändock. NU pratar vi Cancer. Det är också bra. Jag delar gärna med mig av min Cancer. Ut med det i luften. Om jag kan påverka så vill jag det. Vi bor i ett I-land. Jag är sjuk. Jag kan inte få hjälp här. Och tyvärr så är jag inte ensam i denna situation. Och att min kamp också kan hjälpa andra människor. Det är en av anledningarna av att jag och min fru bloggar. För att ge hopp. Att lyfta urinblåsecancern till ytan. Att belysa vad som pågår och pågått i vården. Hur fruktansvärt orättvist det faktiskt känns.

I vår familj är inget normalt längre. Inget är sig likt. Men vi gör ändå allt vi kan för att det ska vara så mycket vardag som det bara går. Att försöka leva så som vi gjorde innan cancerbeskedet kom. Att inte tappa det som är värdefullt för vår familj.

Nyss ringde dottern igen, frågade om hemmet var invaderat av någon form av media. Just för tillfället är det lugnt. Men i bakhuvudet har jag nåt som säger att jag bokat in en tidningsintervju.. Välkommen till familjen annorlunda.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag

Klicka här

1 kommentar:

  1. Jag vet inte om man kan kalla sig för i-land och välfärdssamhälle längre när man inte tar hand om sina gamla och sjuka.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.