i värkens tecken

Vilken morgon! Hade man varit ung och frisk hade man nog gjort snöänglar på gården. Så härligt se lapphandskarna falla ifrån skyn, och ge det fina vita ljuset, så man slipper mörkret en stund. Men så är ju inte fallet denna morgon tyvärr, utan här slåss man för livet varje sekund! Det gör jag ju varje dag iofs, men idag är en riktig jobbig dag med massa värk. Inga piller ännu gör så att min värk försvunnit, som jag hoppades på när jag väl klev upp efter en sköterska lagt om mitt sittsår.

En timme senare ramlar naturligtvis febern in som ett brev på posten. Ringde palliativa teamet och dom sa bara starta med Antibiotika igen, jag som just klivit av i Tisdags :( Vilken härlig dag!! Om febern, som den brukar rusa som en vilthund upp två, tre grader på typ 30 min, då är det bara ta och kasta sig upp på Akuten och få intravenöst antibiotika istället. Vill ju helst slippa bli inlagd. Å andra sidan gäller det att vara så frisk som det bara går när resan till USA och hjälp ändå närmar sig. Om det blir USA eller inte är frågan, men just nu lutar allt åt USA.

Så var det dags återigen för palliativa teamet att komma hit på möte under eftermiddagen.Jag och min fru disskuterade överlevnad, medan teamet tjatar om morfin sprutor och pump emot min värk problematik. Hur ska man ställa sig till att byta ut piller emot sprutor? Pump? Själv känns det som att jag inte vill ha varken sprutor eller pump, borde väl finnas något annat alternativ preparat som kan vara mera långtidsverkande än just morfin?

När teamet ändå var här så tog min fru upp, att jag ligger rätt illa i sängen under natten pågrund av ett svullet ben. Det är sviten efter en blodpropp bland annat skit. Svaret på detta problem var en sjukhussäng här hemma, då bröt min fru ihop och rusade upp på övervåningen och grät. Vårt förhållande bygger på närhet och gos och mys. Bara tanken på att inte få dela säng och kunna hålla om varandra hela natten som vi brukar blev för mycket för min kära fru! Det blev lite liv i luckan på teamet, och det blir enligt min fru, inte någon sjukhussäng som ni nog förstår i denna lägenhet. Trots att dom erbjöd två fina sängar till sist. Är benägen att hålla med att man hellre ligger i sin egen säng, vart sover man bäst? Jo i sin egen säng såklart. Min fru somnar när hon hör mina andetag går ned, men så fort jag sitter upp och andas normalt, så vaknar hon direkt. Sover inte jag, så somnar inte heller min fru.

Ser framemot att nu om det gått, att få lägga mig ned i sängen och krypa upp i min frus härliga barm och känna hennes hjärta slå, pulsen stiga när jag kysser hennes hals och viskar ömt godnatt min Ängel älskar dig!

Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag.
klicka här