Rapport ger fart under hjulen

Nu har mitt TV-inslag varit ute på Rapports nationella sändning.. Vi var väldigt rädda att Juholts avgång skulle möblera om i programtablån. Men det sändes och det var mycket skickligt ihopklippt och jag tycker att budskapet når fram. Vad tycker ni? Jag tycker att Ernst Bollden vs Håkan Juholt slutade 1-0.  Dock fick den sistnämnda ett helt eget program lite senare.

Det är inte längre märkligt att se sig själv på TV.n. Har gjort det rätt många gånger nu de senaste dagarna. Däremot smärtar det mig lika mycket varje gång att se hur ledsen min fru är. Det är svårt att se den man älskar mest i hela värden bryta ihop inför kameran. Hon, kvinnan i mitt liv som alltid står stark och alltid har svar på tal. Att se hennes smärta. Jag kan inte förklara hur ont det gör i mig att se henne ledsen. Utan henne kommer jag inte ens i och ur sängen.  Hade det inte varit för henne så hade jag nog fört länge sedan legat inlagd på sjukhus. Om jag ens hade levt. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa. Nu har jag henne och barnen. Det driver mig framåt.  Alla ni som kämpar eller kämpat med en dödlig sjukdom vet hur viktigt det är att ha någon nära. Särskilt när vården sviker. Särskilt när svenska vården säger det inte finns mer att göra. Men jag kämpar till sista blodsdroppen. Och det tackar jag min fru och min familj för. För det finns ett talesätt, som jag inte trodde på förut.  Att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. För har man ingen som talar för sig så är det slut. Och så ska det inte behöva vara. Man ska alltid få 100% hjälp.

Jag hoppas nu att bollen är i rullning. Att man skriker till den svenska regeringen och socialminister Göran Hägglund att nu är det dags att vakna upp ur dvalan. För det är nåt märkligt med Sverige. På förhand tror vi att vi ska vinna allt. Medaljer på idrottsevanemang, melodifestivalen mm. Segervissa. Och oftast så går det ju inte så himla bra som vi först trodde. Det är det samma med den svenska välfärden, och särskilt då sjukvården. Vi TROR att vi är så himla bra. Bäst i världen. Guldmedalj. Men  sanningen är att vi är inte så himla bra längre. Massa länder springer ifrån oss när det gäller vår sjukvård. Pengarna räcker inte till våra forskare. Vi sänker krogmomsen och har gratis parkering här i Hudik. Det handlar om prioriteringar. Vad vill du helst ha? Dagens lunch för 60 spänn eller vård när du blir sjuk och det ser riktigt illa ut? Vård kostar pengar. Massvis av pengar. Och det måste det få göra. Vården och våra forskare måste få pengar så de kan hjälpa oss när vi blir sjuka. Jag, min fru och Anna Eriksson har startat detta nu. Nu behöver vi er hjälp. Vi måste väcka debatt. Vi måste fortsätta skrika och tjata. För nästa gång är det nån i er närhet som blir sjuk, din mamma, din make eller ditt barn.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag

Klicka här