måndag 9 januari 2012

Pingisfamiljen.

Nu är det frun som måste vädra lite tankar.
Det händer konstiga saker i vår familj just nu. Ingen har väl kunnat undgå galenskaperna som härjar här. För det är ju helt uppåt väggarna. Jag önskar att jag bara skulle kunna skratta åt saken och säga haha, vilket dåligt skämt. Men det går ju inte. Alternativt sticka huvudet i sanden. Det går inte heller.  I morgon ska maken på röntgen. Gruvar mig som en tok för det. Hittills har ingen röntgen visat nåt bra. Så jag är så uppstressad över det där.  Men det måste ju göras och det är bara att gilla läget. Men tufft är det.

När jag och Ernst blev ett par så introducerades han i min familj. Och jag introducerades i en helt annan värld. Pingisfamiljen. Mitt första möte med pingisen var här i Hudik. Ernst spelar div 2 pingis för ickehandikapade också. Då när vi började dejta så var det div 3. Jag hängde med och åkte runt och lärde mig termer som loopa å sånt. Lärde mig poolspel å lagspel och hur man räknar poäng.  Sen blev det dags för SM för personer med funktionsnedsättning. Jag åkte med och möttes av en helt annan värld. En värld där jag mötte de mest fantastiska människor. Ingen var den andra lik mer än att de var fulla med liv och glädje och kärlek och jag blev en del av det. Och i det svenska landslaget har jag nu lärt känna personer som jag verkligen räknar som mina vänner.

Men nåt har hänt. Det började med att en man från Italien hörde av sig. Och sen en från Tyskland. Och en från Belgien. Och en från Israel. Alla sa att man hade skänkt pengar till fonden,. Och dom ville kolla hur det stod till med mig, Mrs Bollden. Det var medtävlare och konkurrenter till min man. Hatmatcher vid bordet men kärleksfulla på sidan av. Hårda spelare med varmt hjärta. Och som israelen Assaf sa, att i pingisfamiljen tar vi hand om varann, oavsett från vilket land man kommer ifrån. Oavsett kontinent. Och sådant värmer. Jag har aldrig träffat dem Jag har sett dem på bild. Och eftersom de bryr sig om min man så bryr man sig om mig som står på sidan av. Och det känns helt fantastiskt.

So to all may friends out there where ever you may live, thank you for everything. Good night and bless you all!


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här




5 kommentarer:

  1. Något att lära för oss alla, lite vanlig hyfs och medkänsla. Varför har så många glömt det? Mycket fint skrivet. Tänker på er.

    SvaraRadera
  2. Ibland blir man ledsen av vänner som försvinner beter sig annorlunda när sjukdom smyger in.Det är väl så att många inte vet hur dom ska hantera det, men det som är så fint är just det du skriver om Fru Bollden, att helt plötsligt upptäcker man nya vänner som sträcker ut en hand. Ni är fantastiska båda två och jag och min familj följer er kamp!

    Nina

    SvaraRadera
  3. Ni är fantastiska skribenter både du och Ernst.
    "Pingisfamiljen" fick båda mig och Rigmor att gråta. Kram till er båda från två i "familjen". //Leif S

    SvaraRadera
  4. Tack Leif, våra varmaste kramar och kärlek till er!

    SvaraRadera
  5. Gisela oc Ernst, sådana är vi i handikappidrottsidrottsfamiljen. Match, kamp o vinnarskallar. Men det finns något mer...empati och vi bryr oss om varandra. Gäller oavsett idrott Vet som varit på bägge sidor: både "friskidrott"(så får man inte säga) och handikappidrott.kram annica

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.