Hej på er. Tänkte bara lämna en liten lägesrapport.Maken är fortfarande mycket sjuk.Redan innan detta hände så hade han ju svamp i blodet och bakterier i sår som han fick behandling emot.När han blev så sjuk i lördags så tänkte jag att nu går det inte längre. Han sov bort i princip hela helgen. Jag ringde efter hans mamma och ena bror som kom in och satt hos honom. Jag bodde hos honom på sjukhuset farm tills i måndags när han ändå var stabil. Infektionsvärdena var jättehöga och njurarna på väg att säga tack och hej. Hans doktor Eva såg mycket bekymrad ut på ögonen när hon rondade i måndags.
Igår kväll började han bli rosslig. Så jag bad sjuksystern som jobbade att ta upp på ronden att någon måste lyssna på hans lungor, Doktor Eva kom och lyssnade och jodå, han hade vätska i lungorna. Jippi. Lungödem.
Eva ordinerade vätskedrivande. Infektionsdoktorn kom. Och det finns en möjlighet att han får komma hem på permis över natten. Milan och Barcelona spelar ju kvartsfinal i kväll och han vill hem och se den matchen. Jag hoppas att han orkar. För han har sovit bort det mesta av den här dagen också.
Gudsonen från Ljusdal kom och förgyllde tillvaron en stund. En väninna dök upp med mat för en hel vecka som hon lagat och packeterat. Jag har gått mellan sjukhuset och hemmet så många gånger idag att jag tappat räkningen. Försökt förbereda lite utifall det skulle finnas en möjlighet att han kan få komma hem. Hur jag mår själv vet jag inte. Jag är en coctail av känslor. Och va skönt om han kunde få sova hemma inatt. Jag längtar efter honom så mycket.
Vet inte vad det blev för inlägg av detta. Jag vet inte helt hundra hur jag själv mår. Jag börjar känna mig bedövad av all sorg och trötthet. Men på nåt vis så går det bara för att man inte har nåt val. När man har barn så finns det ingen nödutgång att smita ut genom när det känns övermäktigt. Skrev till en vän nyss att man får tycka synd om sig i max en kvart för sen blir det självömkan å det är inte bra. Och mår man okej så funkar det nog. Hittills har det funkat. Om läget blir sämre så får vi se hur det går.
Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här
kärlek och värme!! Lena
SvaraRaderaKonstigt nog så orkar man mer än man tror. Jag vet inte vad kraften kommer ifrån. Tänker på er och håller alla tummar och tår. Hoppas att Ernst kan se matchen ikväll. Kramar till er båda
SvaraRaderaMia
Tänker på er hela tiden! Håller alla tummar för att han får komma hem i kväll!
SvaraRaderaMassor av styrkekramar till er bägge
ja du vännen vår. det är mycket svårt att läsa vad din fru skriver. vi kan liksom inte förstå, att du ernst är sjuk. vi kommer så väl ihåg dig när du hälsade på oss i valleviken,gotland. alltid glad, pratsam,och en sju jäkla fart framåt.
SvaraRaderadu skall veta - ernst- att vi tänker på dig varje dag.
johan kommer föresten hem från thailand med en flickvän i slutet av april.
han hälsar till dig.
sköt nu om er.
kramisar och puss på kinden
från johans mamma och gubben ola.
Läser er blogg och tycker att det är så förfärligt det ni går igenom. Minns Ernst som stolt hundägare för massor med år sedan, hälsan själv. Håller tummarna för att det ska vända och gå åt rätt håll!
SvaraRaderaHälsningar, Maud
varmaste styrkekramar til Er, hoppas att imorgon är en bättre dag <3
SvaraRaderaDet är ni själva som bestämmer glöm aldrig det, om Ernst vill vara hemma nu så se till att han kommer hem. Tusen kramar till er...
SvaraRaderaKämpa på Gisela! Du gör ett otroligt fint o bra jobb med din livskamrat. Vi hoppas att infektionerna släpper och att krafterna kommer tillbaka till gubben din. Kram Mats och Anne-Louise
SvaraRaderaMassor av styrkekramar skickar jag till er båda.
SvaraRaderaKram Annica N
Håller tummarna för att Ernst varit hemma hos er. Styrkekram från mig till er båda! Anita
SvaraRaderaHur går det för er??
SvaraRaderaVäntar oroligt på nästa inlägg.. :-(