Är det omöjligt att älska en kille i rullstol?

Hej alla, Ernst här. Idag är jag trött. Supermegatrött. Så jag dikterar vad som ska skrivas och frugan får knacka ner det i bloggen. Det blev ingen tur till mamma idag. Det gör ont i hjärtat att inte kunna fira henne på hennes dag. Brorsan kom förbi med en bit smörgåstårta. Så jag käkade tårta och tänkte på mamma. Hoppas din dag blev bra ändå morsan.

Jag fick istället åka på sjukan. Proverna som jag tog igår var inte så lysande. Kalken hade dragit iväg så jag fick upp på dagvården och få Zometadropp. Det tog sin lilla tid. När jag kom hem var det omläggning av benen och vacc-pumpen som krånglat sen igår.  Det tog tre hela timmar. Det är världsrekord mina damer och herrar. Efter det fanns ingen energi kvar. Nu är orken slut.  Jag skulle tro det på sin höjd blir nån timme framför tv.n och sen i säng.Dom blir jobbiga dom här dagarna som blir helt uppslukade av sjukvårdsuppgifter. Frukosten fick man kasta i sig. Och det gjorde jag gladeligen för jag behöver ju min Zometa. Lunchen blev en näringsdryck  i farten innan det var dags för omläggningen. Och när den var gjord då var jag så trött att jag inte alls var sugen på nån middag. Jag tycker att man på nåt sätt borde kunna rationalisera. Så att man inte tappar orken. Jag ska klura på det en stund.

Vi har barnfri helg frugan och jag. Det känns konstigt när ungarna far. Det tar en stund att vänja sig. Inga diskussioner om vilken kanal man ska kolla på. Inget kiv om vem som fick mest mjölk i glaset.  Och inget "neeeeeeej måste vi gå i säng nuuu". Tomt och lite tråkigt blir det. Jag har inte checkat av kanalutbudet för kvällen heller. Det hade inte suttit helt fel med en rolig komedi eller en ruggigt bra fotbollsmatch. På onsdag till veckan så ryker Milan och Barcelona ihop i kvartsfinal. Den matchen ser jag fram emot. Den ska ses i gott sällskap. Och inget får störa då. Men idag är det fredag. Och det är kväll. Upplagt för mys då med andra ord. Frugan har lagt i rena lakan i sängen. Då är det så himmelskt skönt att krypa ner.

Det blev en trött dag. Både jag och frugan är lite trötta. Min fru är snäll och fin. Fixat lite godsaker så att vi kan ta kvällen som den kommer. I kväll har vi ingen stress. Det är hon och jag.  Vi får tid att bara sitta nära och prata. Hon sitter oftast på golvet av nån underlig anledning. Kanske för att hon kommer närmare mig i rullstolen. Min nya rullstol är egentligen ingen rullstol, det är en traktor. Min förra stol var en riktig Ferrari. Den jag har nu är stor och klumpig och jag har svårt att komma nära min fru när jag sitter i den. Kanske därför hon sitter på golvet för att det är enklare för henne då. Då kan hon nå mig och krama mig enklare. När vi började resan inom sjukvården så fick min älskling oftast frågan om hon var min assistent. Hon tog illa vid sig av det. Och jag ännu mer. Är det verkligen så konstigt och omöjligt att en kille i rullstol ska kunna hitta en tjej som blir kär i honom och dom är så lyckliga med varann att man väljer att gifta sig? Är det verkligen så svårt att tänka sig att en kille i rullstol kan vara omtyckt och älskad? I så fall får jag väl räkna mig som otroligt lycklig trots allt ändå. Jag har ju en go fru som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Så nu ska vi tända ljus och käka choklad och se på tv. Å så får vi se hur länge vi orkar hålla oss vakna. Men blir vi trötta så får vi ju somna tillsammans. Och förhoppningsvis vakna tillsammans också.


Klicka här