Vi är många som bär ett för tungt ok alldels ensamma

I går var en tung och ledsen dag. Maken var så trött och sov bort i princip hela dagen. Jag var rädd varenda sekund av gårdagsdygnet. Jag tycker alltid att helgerna är lite jobbigare än andra dagar. Det är bara underläkare som jobbar och bemanningen över lag är mycket mindre. Det känns otryggt när det blir helg.  I dag är det måndag. Doktor Eva är tillbaka. Det är å ena sidan skönt, å andra sidan gruvsamt. Vad ska hon säga?? Jag hoppas ju att det ska vara en bättre dag i dag än det var igår. Att han ska vara lite piggare. Att det ska börja gå åt rätt håll..

Google är ett djävulens påfund. När maken fick konstiga blåsor på benet så visste inte ens infektionsdoktorn vad det var utan kliade sig i huvudet. Jag gick hem och googlade på bilder av blåsor. När man gör det så får man upp det värsta tänkbara scenarierna. Och kör du med bilder så får du deluxe-varianten.Jag var helt ifrån mig och kunde inte sova på en vecka. När blåsorna började ge med sig och maken fortfarande levde så kunde jag andas ut. I går gjorde jag det igen. Fast jag lovat mig att inte göra det. Googlade på strålbehandling, Jag vill ju så gärna att tröttheten han har nu beror på strålningen. Den dos han fick i fredags motsvarade 4-5 vanliga stråldoser så det var en hög dos. Han är röd och irriterad i huden. Enligt sidan på Google så var det normalt.Man kunde må illa, tappa håret. tappa aptiten och bli trött. Halleluja. Trötthet var ett symptom. Men vänta nu. Måste kolla om det var ett tidigt symptom. Jo det var det. Men hur tidigt ska det komma? Effekten av strålningen tar en vecka... Jaha.. Inser att jag kommer ligga sömnlös en natt till. Jäkla skit-Google. Ska aldrig googla på sjukdomar å annat mer. Ever.

Mitt i natten kom sonen. Han har börjat komma till vår säng igen. Han drömmer otäckt ibland. Och de nätter som han blir väckt av katten så tycker han det är mysigare med lite sällskap. I natt kom han klockan 01. Han kryper ner under täcket. Fötterna är lite kalla men resten av honom är varm. Jag håller om och luktar i hans hår. Han luktar barn. Han är ett barn. Men ett barn som bär på ett stort allvar. På lördag fyller han år. Han önskar sig lego och en melodifestivalenskiva. Och att hans styvpappa ska komma hem så de kan spela TV-spel. Det gör så ont i mig. Vilket barn som helst hade suttit och kryssat i leksakskatalogen. Sonen vet att saker inte skänker den glädje man tror. Han vill att Ernst ska komma hem. Han vill ha kill-kväll. Spela spel och dricka fruktsoda ur melonskal. Jag vill ha det alla andra familjer har. Att min son ska kryssa leksakskatalogen full. Att barnens önskningar ska vara på barnens vis. Att det ska vara normalt att komma hem till sin familj. Att inte en plats vid matbordet står tom.

Vi hade också drömmar. Innan Ernst blev sjuk så bestod livet av vardag. En annan typ av vardag då han reste så mycket. Han sa att OS 2012 skulle bli hans sista. Sen var det vi. Han ville att vi skulle köpa hus och sen skulle vi bara leva, njuta och ta hans om varann. Han har fått en person att lova att se efter mig lite extra, om det skulle vara så att han själv inte skulle få den möjligheten. Jag bröt ihop i sorg när jag fick veta det. Han är så sjuk. Men han oroar sig för mig och för barnen. Jag vill bara skrika. Det ska ju inte vara så här.

Det är alltför måna som befinner sig i samma sits som jag. Som har det tyngre än man egentligen orkar bära. Som sliter som hundar att klara av att ha nån form av vardag. Som gråter, svär, lider alla helvetets kval. Som far illa i det tysta. Alla de som står bredvid och som inte har någon. Det är ett helvete på jorden när nån man älskar blir så sjuk. Att leva med dödens bleksvettiga hand runt en gör att man upplever fasor som ett inte ens finns namn för. Jag är där nu. Och många med mig. Vården runt cancersjuka och deras anhöriga lämnar stora tomrum. Familjen får bära ett stort och tungt lass både praktiskt och känslomässigt. Och oftast alldeles ensamma.  Undrar hur min dag blir idag. Hoppas att den blir bättre än igår.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag.
Klicka här