Är det omvårdnad eller ekonomi?

Hej på er igen. Jag är hem från sjukhuset en sväng för att fixa lit hemma. Jag och dottern ska äta lunch. Hon har planer för kvällen där jag inte ingår. Disco-bowling tror jag bestämt att det var. Men jag får rå om henne till lunch och middag i allafall.

Det har hänt massvis med saker de senaste dagarna. Maken har varit någorlunda pigg och kunnat uppdatera lite på hans Facebook-sida. I går fick han blod och i dag fick han albumin. Albumin är ett ämne i kroppen som binder vätska. Och om det blir lågt så rinner den vätska man får i sig ut i vävnaden, exempelvis får man svullna ben, svullen buk, pungen kan bli svullen. man blir påsig under ögonen osv. Och det blir lågt om man äter dåligt, om man har en infektion och det är ett tecken på att kroppen inte kan reparera sig själv. Min man har jättesvullna ben och jättesvullen mage. Och mestadels utav allt dropp som han får hamnar i benen och magen och lungorna för han har lågt albumin. Idag fick han en dos albumin. Men den skada som redan är skedd är ju skedd. Den vätska som redan är på fel ställe är ju där och försvinner inte. Det ger honom otroligt obehag. Nu verkar det som att det inte finns nåt att göra. Men jag ger mig ju inte. På nåt sätt så måste det gå att ordna. Men kommer man att kämpa och hitta lösningen eller hänvisa till att " jamen han är ju ändå redan  så sjuk så det är ingen ide??" Jag har pratat men hans lymfterapeut som är problemlösnings-inriktad och hoppas hon hittar nåt sätt att hjälpa. För det är svårt att linda en svullen rumpa....

Ett annat problem som uppstår när man dels är infekterad och samtidigt är så där svullen är att man åker på sår. Nu har tyvärr en del olyckliga omständigheter dessutom spätt på att min man fått massa sår. På flera ställen på kroppen. Alla olika sorters omläggningar är diskuterade och oläggningsmaterialet tog slut i påskhelhgen. Persoanlen på den avdelning där han ligger fick gå ut på andra avdelningar för att låna. Och de fick nobben i bland att låna material med hänvisning att det blev för dyrt. Idag har beslutet tagits att såren mår bäst av att inte läggas om. Och tur är det att det är en läkare som fattat beslutet annars skulle jag starkt ifrågasätta beslutet och fundera på om det ligger ekonomi bakom.

Det är ju de här tankarna som hela tiden snurrar. Får min man den bästa hjälpen? Eller snålar man in eftersom han anses döende? Hans läkare här jobbar för att han ska få mer strålning. Men det är inte hennes beslut att ta utan bara en önskning för att ge honom ett bättre liv. Beslutet ligger på onkologen. Men kan jag alltid vara säker på att han får de effektivaste droppen, den bästa omvårdnaden? Eller tar man det billigaste alternativet för man anser redan att loppet är kört? Jag betalar redan massa pengar för hjälpmedel exempelvis för att han ska ha de bra här hemma. Vi har lejt en privat lymfterapeut så att han ska få hjälp med det även hemma. Den berömda madrassen som han behöver för att få komma hem får jag ju vackert betala själv. Alternativet var ju en sjukhussäng och där vägrar han. Han är dessutom så svullen nu att han får inte plats i sjukhussängen längre. Med risk för att låta som en socialdemokrat nu ( jag är helt partipolitiskt obunden) så är det bra att betala skatt. Man märker det når nån blir sjuk. För det är dyrt med sjukvård. Skulle man betala hela den här notan själv så är det bara miljonärer som har råd att bli friska. Men eftersom jag ändå betalat duktigt i skatt så räknar jag ju också med att den gången jag eller nån i min familj blir sjuka att man ska få all tänkbar hjälp och de hjälpmedel som behövs så att det finns en praktisk möjlighet att få komma hem. Är det så nu? Eller snålar man i alla hörn i landstingen för att ekonomin är kass? Vilka individer satsar man på? Är det vård på lika villkor oavsett vem man är och vad man har för sjukdom så som det står i Hälso och sjukvårdslagen? Hur står det till med detta Göran Hägglund? Du är ju ytterst ansvarig. Det är ju typ din sjukvård nu. Hur tänker du göra Göran? Tänker du satsa på min man? Eller är det för dyrt att stråla honom så blödningar minskar och att han får mindre smärta? Eller tycker du att han kan vara utan det där dyra förbandet och avdelningen sparar en krona? Jag tycker inte att det är vård på lika villkor. Det är hårda prioriteringar. Folk dör i väntan på diagnos. Eller på att få en ambulans. Vård är dyrt Göran. Och kärleken till min man går inte att räkna om i pengar.Varje timme, dag eller månad vi får ha tillsammans är värd mer pengar än det finns på hela denna jorden. Men Göran vad får han kosta om man räknar enligt dina beräkningar? För oss är han ovärdelig. För mig och barnen går han aldrig att ersätta. Vi kan inte leva utan honom. Men är det bäst för ekonomin om han dör? Och hur mår din sjukvård Göran? Jag tycker att den inte verkar må så bra.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här