Det var underbart igår för min älskling fick komma hem.Han var skitnöjd och barnen glada. Vi åt middag tillsammans. Har ni tänkt på va mysigt det är att göra det? Alla sitter samlade runt bordet och njuter av maten och berättar om hur deras dag varit. Eller inte så. Hemma hos oss så samlas alla runt bordet, En av sönerna sitter med halva rumpan på stolen. Han tycker oftast att det som serveras är äckligt och vill veta hur många tuggor han måste äta innan han blir frisläppt. Hans bror försöker berätta en rolig historia men överröstas av stora-systern som grälar på den första för att han gör mönster på tallriken av den mat som ligger kvar. Jag har en bild av att det är typ så i de flesta hem.En av mina gamla grannar Sivan är förskollärare och en gång när jag suckade över att ena barnet alltid kastade tallriken på golvet så sa hon att trygga barn trotsar.Vi har trots av olika slag i vår familj. Jag har lärt mig att bara ta det lugnt när alla ryker ihop vid maten. Försöker medla. Hjälpa till att förklara från allas olika synvinklar. Och visst är det kul att se hur de tar för sig! Tjat är bra för man lär sig argumentera. Och det är en del i alla normala familjer. Tjafs hör till. Tänk va hemskt om man en dag satt vid ett tomt och tyst matbord....
Det var mysigt att krypa i säng igår kväll. Äntligen fick vi sova tillsammans utan vallgrav mellan oss. Vi somnade tätt bredvid varann. Han kan bara ligga på vänster sida så jag låg bakom honom och höll om. Han var varm och go. Somnade fort. Jag låg och drog fingrarna genom hans hår och lyssnade på varje andetag. Lugna fina andetag. Borrade in näsan i hans nacke. Jo, han luktar fortfarande som Ernst. Och så somnade jag. När jag vaknade i morse var andningen tung och rosslig. Han lät som ett tröskverk. Jag frågade hur han mådde och jo han mådde bra. Inga problem. Att komma upp i rullstolen tog jättelång tid. Näringsdrycken på två deciliter tog 45 minuter att dricka upp. Men han sa hela tiden att allt var bra. Det blev ingen effekt heller av den vätskedrivande tabletten. Jag blev överlycklig när doktor Ingrid kom på hembesök. Hon lyssnade på hans lungor och kollade blodtrycket. Blodtrycket var så lågt att det var farligt och det var vätska på lungorna. Han såg plågad ut när han låg ner. Hans läppar och fingrar var blå. Ambulansen kom och han fick syrgas. På bara nån minut blev han piggare. Nu är han inlagd igen. Det är tufft. Jag är ledsen och rädd. Doktor Eva kom och satte sig på salen i en fåtölj och satt bra länge. Vi pratade om det ena och det andra. Jag frågade om hon inte var en extremt jagad läkare, har du verkligen tid? Jag observerar honom sa hon, hon kunde inte bilda sig en uppfattning om läget i all stress ute i korridoren när han kom. Jag älskar Doktor Eva. Och Doktor Ingrid. Idag fick ni varsin stjärna i himlen igen.
Jag lägger mig ensam i natt igen. Det gör ont i hjärtat. När jag gick hem idag från sjukhuset var det fortfarande inte så stabilt. Våran kompis Stefan ryckte ut. Underbara fina Stefan. Han och älskling kollade på hockey. Dom har ett speciellt sätt att umgås på. Dom pratar inte. Dom utbyter ord då och då. I allafall när de kollar på sport. De skulle ha träffats ändå i kväll för att kolla på Milan-matchen. Nu blev det ändrat. Det var skönt att han kom. Jag behövde gå hem till barnen. Fick dom goaste och varmaste kramarna av alla fyra när jag kom hem. Den äldsta hade gjort citronfromage. Vi kollade på TV en sväng. Jag kunde slappna av för jag visste att någon satt hos min man. Nån som skulle höra av sig om nåt inträffade. Som satt där hela tiden. Det är svårt för mig att koppla bort. För det gör så ont i mig . Det gör ont i mig hela tiden. Jag har fina ungar som gör livet värt att leva. Jag har en underbar man som lever även om han är mycket sjuk. Det finns människor i min omgivning som bryr sig om mig. Men det är tomt i sängen. Jag längtar efter min man så oerhört. I morgon ska jag gå upp och krama honom. Han är den vackraste. Och visst är "i morgon" vackra ord att säga?
Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här
Fy vad jag lider med er!!! Önskar jag kunde trolla allt bra igen...
SvaraRaderaHoppas av hela mitt hjärta att han orkar kämpa lite till och att han/ni känner allt stöd och all kärlek som ni får, och att detta gör er lite starkare!!!
Många kramar// Anna-Carin
Styrkekramar till dig och Ernst.
SvaraRaderaMia
Gisela, du måste vara den starkaste person jag känner (eller ja, jag känner ju inte dig men jag önskar att jag gjorde det - då kunde jag ge dig en stor stark kram och låta dig vara lite mindre stark en stund). Jag läser om er kärlek, jag gråter, jag går och kramar mina närmaste en gång till. I mina tankar är jag med dig hela tiden, jag önskar varje kväll att få läsa att Ernst är hemma hos er igen och jag beundrar er så. Många många lycka till-kramar från Göteborg.
SvaraRadera/Kram Marie
Ja Gisela, precis så ser det ut hos oss också vid maten när alla är samlade =) och konstigt nog är det det man saknar när man sitter och äter middag själv i det tysta.
SvaraRaderaJag förstår inte hur du håller ihop, ingen skulle behöva gå igenom detta. Jag tänker på er och hoppas att ni får en fin påsk.
Kramar