Livet är heligt, har ni inte fattat det?

Då var man hemma igen. Hej det är Ernst som skriver. Eller frun skriver och jag säger vad hon ska skriva.
Det blev nästan 14 dar på sjukhus igen. Den här gången satte jag personbästa i CRP och allt annat skit som jag lyckades dra på mig. Och det är ingen merit som min kära fru brukar säga. Jag hade 520 i CRP som högst och det är tydligen jättehögt. Men Marre leder fortfarande CRP-ligan med över 800. Så vi som har Marre som vän ska vara glada att hon fortfarande lever och inte verkar lida några större men efter det. Jag har tydligen varit mycket sjuk. Jag minns inget av den helgen när jag blev dålig. Ingen trodde jag skulle överleva. Man ringde in min mamma och mina syskon för att ta farväl. Så illa var det tydligen. Men nånstans vände det. Fick antibiotika och blod. Nu är jag hemma med tabletter och hoppas få vara frisk mer än en vecka. Jag är ganska less på att hela tiden åka på massa skit. Och efter den senaste smällen så är jag riktigt sliten. Jag har ingen vidare matlust och jag är trött. Men fatta vad skönt det är att komma hem. Ungarna blev glada och katterna blev glada och frugan överlycklig. Fast nu börjar ju hon oroa sig för att jag ska bli sjuk igen å går och känner mig på pannan och har lagt fram febertermometern bredvid sängen. Det blev till sist högljutt i lägenheten så jag fick smita undan en stund. Har ju levt i princip isolerad i två veckor så det var lite ovant.

Killkväll var på tapeten. Grabbarna nöjda och glada och TV-spelet åkte på. De var så nöjda med allt att de helt glömde bort att tjata om glass. Vi såg Halv åtta tillsammans och sen somnade grabbarna. Som stockar utan bekymmer. Jag tror alla sover bättre när jag är hemma. Inklusive min fru. Hon vaknar ofta och kollat läget men jag tror att hon somnar om rätt enkelt. Jag hade önskat att jag kunnat vara uppe länge i kväll men nu när klockan passerat 21 så känner jag att det går inte längre. Jag måste gå i säng. Jag hoppas på att få en bra natt och att det blir en liten sovmorgon i morrn. Det är en del besök inplanerade även i morgon men jag tror vi var smarta och inte la nåt före klockan 12.

Under tiden jag låg inne kom vår vän Anna på besök. Hon har också cancer som är obotlig enligt läkarna. Hon har avsagt sig traditionell medicinsk behandling och kör alternativa metoder nu,. Hon såg pigg och fräsch ut på utsidan i alla fall. Och hon sa nåt så tänkvärt. Jag minns inte om det var så att Anna fyllt år eller om hon varit och gratulerat nån som fyllt år. Och det hade börjat klagas över ålder och man ville inte ens veta av att man fyllde år. Men Anna hade sagt att det är väl det underbaraste man kan få! Att få fylla ännu ett år och få bli gammal. Att få uppleva allt som livet bjuder, uppleva alla åldrar. Och det var ta mej sjutton det bästa jag hört på länge. Tack Anna! Jag ska försöka sprida dessa ord. Njut av era födelsedagar. Uppskatta alla olika åldrar som du får uppleva. Det är coolt att bli gammal. Jag vill bli gammal. Jag skulle göra vad som helst för att få bli gammal. Och just nu har jag lite svårt för människor som inte gör annat än att klaga på petitesser. Så som ålder. Livet pågår här och nu. Lev nu. Jag vill leva. Jag vill inget hellre än att få leva i min gråa trista vardag, leva under mina förväntansfulla helger. Jag älskar allt som har med livet att göra, bara jag får vara med. Sup inte bort era liv. Gnäll inte bort era liv. Stressa inte bort era liv.  Vad gör det att ungen har feber ännu en gång? Lägg er på soffan och vänta ut det. Jobbet finns kvar. Det är det här som är livet. Ta hand om era. Jag måste  kämpa för mitt med näbbar och klor. Och det känns förolämpande att att vissa inte inser hur heligt livet faktiskt är.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag.
Klicka här