Varför känns det aldrig bra?

Den här dagen närmar sig sitt slut. Jag har nyss kysst min man godnatt och gått hem från sjukhuset. Han satt i sängen och följer hockeyfinalen.  Han håller egentligen på Brynäs. Eller det gör han inte. Han håller på Leksand. Men eftersom de inte är i Elitserien och eftersom hans mamma är från Gävle så håller han på Brynäs. Utom i kväll då han håller på det andra laget för spänningens skull. För om Brynäs vinner i kväll så är det ingen mera hockey. Han vill att det ska spelas 7 matcher så det finns nåt att se fram emot.

Jag har slängt i en tvätt och ska packa. Jag har bakat scones för att kompensera middagen. Min fina kompis Anna lagade mat i mängder och frös in. Och det var så underbart. Att kunna plocka upp en låda när tiden är knapp. Så idag plockade jag upp en låda med kycklingryta. Sonen blev ledsen och sa: Mamma, kan vi inte laga mat? Jag tycker om när du skramlar i köket och det luktar gott. Åhhh. Den sved...Tårögd serverar jag maten. Och lovar att vi ska baka scones till kvällsfikat. Nåt som luktar lite gott och nåt som påminner om det liv vi brukar ha. Vi ska göra undantag och sitta i soffan och fika. För i morgon åker barnen bort för jag ska följa maken till Gävle sjukhus. Och jag vill avsluta den här dagen med lite extra mys. Men trots alla ansträngningar så blir det inte bra. Varför känns inget bra längre??

Jo för vi åker till Gävle i morgon. Om allt går som det ska så ska maken få strålning. Han har lite strålning kvar att få på urinblåsan och på körtlarna i bäckenet och på metastasen i bröstkorgen.På de nytillkomna körtlarna vid njuren och lungan är ju inte strålade alls så om han får möjlighet så vill han nog stråla dom också. Nu är det ju inte självklart att han får nån strålning heller. Vi åker ner mer eller mindre på vinst och förlust. För det har inträffat massa saker som kan sätta käppar i hjulen. Såren som han har kommer läka sämre efter strålningen så där är en anledning till att det kanske inte blir. En annan orsak är att han har så mycket öden från bröstkorgen och nedåt. Han fick albumin och blev lite bättre. Men nu sattes det dropp i natt igen som har runnit raka vägen ut i vävnaderna. Onödigt som sjutton..Nu är han jätteledsen och orolig. För han vill verkligen ha sin strålning. Han behöver verkligen den. Och han är ledsen för att han är så svullen att han kanske inte får på sig byxor.. En så självklarhet som att få känna sig respektabel när man reser trots att man är så sjuk..

Det har varit mycket strul de senaste dagarna. doktor Ingrid ringde och jag grät ohämmat i telefonen. känns lite olikt mig men det rinner över oftare nu. Jag minns när det brast för mig på avdelningen och en av sjuksystrarna fick trösta. Hon la armen om mig och sa att det faktiskt kändes bra att jag grät, att det fanns en människa med känslor också och inte bara en som kämpade för sin man. Idag fick Ingrid ta mycket av min frustration. Hon tog några kontakter åt oss och redde ut en del frågetecken och jag kände att jag tillfälligtvis kunde andas ut. Och hon ringde och stämde av med maken och lät honom prata av sig också. Han uttrycker allt oftare att han är ledsen. Och att han är rädd. Vi ser ju allt som förändras. Och vi registrerar allt som sker runt honom i hans vård. Är det fel att önska att han får korrekt vård? Att det inte sker misstag? Jag vill att vården runt honom ska vara perfekt. Och det finns inget jag önskar mer just nu än att han ska få bi frisk.

Huvudet dunkar och jag har fortfarande många timmar kvar. Det ska packas och fixas. Samtal ska ringas. Jag ska fika med storbarnen och försöka hinna i säng i tid. Ambulansen åker kl 08 i morgon. Om det inte blir nån strålning så kommer jag troligtvis vara bedrövad och inte korka skriva. Och om det blir strålning så blir vi borta ett par dar. Så det blir tyst här ett tag. Men fortsätt be för min man för nu behöver han det mer än någonsin. Och ni som har möjlighet att donera en slant till makens vård hoppas jag gör det. Jag länkar till fonden här nedanför. Jag vet att summan inte är uppdaterad, lämnar bara för att ni ska hitta kontonummer.  Summan uppdateras ofta på makens Facebooksida, "Hjälp mig överleva".Ta hand om er och era nära. Stor kram från oss.

Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här