Tjocka brev från Socialstyrelsen.

Vilken otur man har egentligen har med infektioner, innan ena är klar,så måste man hoppa på ännu ett  antibiotika på grund av två olika åkommor. Man kan tycka att det räcker med det man har om man säger så, men visst ge mig det tunga korset att bära så ska ni nog få se att alla andra kan få va friska, medanjag bär era sjukdomar på mina starka axlar.

Jag hoppas detta går över rätt fort och det inte ställer till något problem inför den 9/2 då jag ska ned till Gävle på Cytostatika behandling och prova ut skor. Sådant tjafs orkar jag inte med, utan nu vill jag det ska rulla på som vanligt, inte som det gör när man är ute i snön och rullar, när det helt plötsligt tar stop i en snökant. Att få ta all medicin när det ska tas, ger mig ju större möjligheter och tid att planera utifall något bra sjukhus hör av sig och säger att nu är vi redo för att ta emot dig Mr Bolldén from Sweden.

Idag kom ett riktigt tjockt brev ifrån Socialstyrelsen angående anmälan jag har gjort, dom har plockat in journaler och yttrande ifrån alla instanser som varit inblandande. Och i deras värld så finns det naturligtvis inte ett enda fel som dom har gjort. Allt har gått enligt praxis och det är ju väldigt bra för dom, då håller dom ju ryggen fri ifrån dom som blivit drabbade. Detta var typ droppen som snart får min bägare att rinna över, nog trodde man väl att dom kunde ha hittat Cancern tidigare, eller handlat på något annat vis. Det känns som om dom håller varandra om ryggen, så det blir nästan omöjligt att få rätt emot vården. Det är ju inte så man kan gå handgripligen till och ge dom en jävla örfil tills dom erkänner att dom gjort en fel beräkning och vi kommer göra allt för att rätta till misstagen, även om det innebär vi ska hjälpa dig över till USA för att du ska kunna få bättre hjälp än vi kan ge dig just nu.

Älskling läste genom alla papper för det det orkade inte jag göra. Helt plötsligt så börjar hon ju storgråta och jag fick rulla fram och krama hårt och trösta. Det är ju så svårt för henne att ha en så sjuk man som jag är, sjuk och sjuk. Jag är utan att kasta sten i ett glashus, inte sjuk utan döende och egentligen typ redan död enligt vården i Sverige. Det var ju såklart svårt för henne att läsa att det inte var gjort några fel men ändå är hennes största kärlek efter barnen döende i en hemsk sjukdom som vi alla vet skördar offer bland både gamla och unga hela tiden. Men letar ju svar på alla frågor hela tiden, men oftast så finns inget svar,  man hittar helt enkelt  inget  svar och älsklingen dör av sin Cancer.  Jag vet inte när jag såg min älskling så här ledsen senast. Hon har gått från arg till uppgiven och väldigt väldigt förtvivlad och ledsen. Jag ska trösta. Och troligtvis är hennes kämparglöd på topp i morgon. Jag måste ju skriva ett yttrande och bemöta det som läkarna skrev i sina yttranden och då behöver jag ha hennes stöd. Känns som att jag måste använda alla mina författartalanger för att beskriva på vilket vis jag tycker att vården skulle ha handlat annorlunda.

Nu i kväll gick stortjejerna ut och käkade tillsammans med sina kompisar. Jag ska käka en blodig biff och massa lösgodis för det får jag ju göra nu när mina vita blodkroppar mår bra.  Och så håller vi alla tummar som finns att jag slipper bli inlagd. Jag trivs ju som bekant bra här hemma.

Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här