Äntligen hemma igen

Hej på er, Ernst här. Nu har jag varit hemma i inte fullt en timme. Det blev 14 dagar på sjukhus. Massa antibiotika. Nu är jag äntligen antibiotikafri. Sjukhus är bra att dom finns när man behöver hjälp naturligtvis. Men för min del brukar det oftast bli att jag mår mycket sämre på alla sätt och vis när jag är inlagd. Jag blir fort hospitaliserad. Det innebär att jag typ blir liggandes i sängen. Mer eller mindre apatisk. Jag blir deprimerad helt enkelt. Jag får mer ont och kan inte sova.  Nu var det ju nödvändigt att bli inlagd. Men ju fortare man kommer hem desto bättre. Nu räknar jag med att snabbt bli mig själv igen när jag får vara hemma på Källargränd. Nu vill jag ta min älskling på fikadate på stan och promenader på kvällen.

Det har ju även rört på sig i sjukhusfrågan. Angie jobbar med ett sjukhus som erbjuder både genterapi och T-cellsbehandling. Hon fick dock ett kryptiskt svar på sitt senaste mail och vill gräva lite djupare i behandlingen, hur lång tid och till vilken kostnad. För sjukhuset skrev typ kom hit  om 4 veckor och inget mer.Och man vill ju gärna ha lite mer detaljer än så. Men visst låter det bra? Hoppas få en offert på måndag.  För nu börjar det ju att dra ut på tiden, värdefull tid som jag inte har så gott om. Och jag hoppas att prislappen på vården är generöst billig för jag har ju inte obegränsad budget om vi säger så. Så jag ska försöka hålla mig så frisk som det bara går och hoppas kunna resa om senast 4 veckor. Min onkolog i  Gävle ska ha fått mail från Angie angående detta sjukhus. Ska bli intressant att höra vad han tycker om detta.  Jag vet att mina amerikanska läkare, Doktor Wong och doktor Twodorski är informerade. Jag tror jag ska kalla den senare för doktor T bara för han har så krångligt namn. Och så vitt jag vet verkar de positiva till detta. Det känns lite coolt att ha två superdoktorer som jobbar tillsammans med min onkolog i Gävle. Som jobbar på för min skull på detta viset. Underbart. De gamla doktorerna som jag haft där nere tassade förbi och vågade knappt möta min blick. Kanske för att de vet att jag inte vill ha med dem att göra.

När jag varit inlagd så har frugan hållit på och googlat och ringt och mailat angående alternativa behandlingsmetoder. Så nu kommer jag att åka på att dricka både broccolijuicen och en rödbetsjuice och ta nåt algpreparat och nån bönvälling. Skojade med frugan att jag kommer väl bli grön-orange nu av allt skit jag ska stoppa i mig som smakar både jord och gräs. Hon gav mig onda ögat och sa att bättre medicin får du leta efter. Ja vad säger man. Bara att kapitulera typ. Och dricka skiten och se glad ut.  Och hjälper det så är det ju värt att käka gräs. Men jag hoppas ändå att få älgstek och kantarellsås till middag i kväll.  Jag har verkligen längtat efter att få käka middag framför tv.n med min familj. Nåt underbarare än det finn inte.


Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här