Klockan ringde tidigt i morse. Lämnade barnen på Fritids och åkte upp till älskling. 07.45 skulle han vara på operation. Blev försenade med en halvtimma ungefär. Angie ringde. Klockan var runt 23 i San Diego. Hon kunde inte sova. Vi pratade bort en stund. Peppade varann. Vi sa godnatt och hon gick i säng. För mig började väntan. Det gick en timme. Och det gick två. Hur lång tid tar en sån här operation egentligen? Två och en halv timme. Nu börjar jag vara orolig... Men då kommer han. Äntligen. Han är trött men glad. Han sket narkosen, tog bara lokalbedövning. Power säger jag bara. Och vacc-pumpen satt som en smäck. Allt har gått bra. Så bra det kan gå. Han hade fått vänta och mögla på uppvaket en timme. Det tyckte han var onödigt. Och jo det hade varit blodigt. Men gått bra. Tack Gud säger jag bara. Och hungrig var han. Ville ha tunnbrödrulle. Känner att den här sjukhusvistelsen leder oss i förfall. Inget makrobiotiskt så långt ögat når. Han kom upp på avdelningen lagom till lunchen. Och det var han ju glad för.
Inte Louis Vuitton kanske men den fyller ju sin funktion.
Men öppnar man väskan så hittar man ju det viktiga. Den här maskinen suger upp blod och bakterier så att maken förhoppningsvis får ett läkt sår och mindre infektioner
Så här ser manicken ut när man plockat ut den ur väskan.Tänk vilka grejer det finns. Och om det kommer göra maken friskare så är det ju som en skänk från ovan. Det verkar nämligen som att infektionen som han nu haft berott just på såret och på de bakterier som finns där. Nu har man rensat upp ordentligt i såret och det är steril miljö där inne tack vare pumpen.
I morgon är det provtagning igen och det lutar åt att han även måste få en blodtransfusion innan han får komma hem. Men kanske kanske då får han komma hem i helgen. Jag längtar så grymt efter honom. Sängen är så stor och tom. Vi får se vad alla infektionsläkare och kirurger och urologer säger. Och vad proverna visar naturligtvis. Han känner sig piggare också och längtar hem. Jag ska be extra mycket att han ska hålla sig fräsch och få komma hem så fort det bara går.. Och hoppas att Angie ringer i kväll igen med massa ny och bra information. Kan det vara så att allt vänt nu och att det börjar bli medgång?
Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här
Hoppas verkligen att det nu går åt rätt håll och att han kommer hem till helgen. Finurlig maskin det där, bara hoppas att den sköter sig. Många tankar till er och snart är det nog dags för den där utlandsresan till USA, och all min önskan är att han får komma hem och vara frisk så ni får många långa år tillsammans. Det är ni värda. Kramar/Linda (fd Elofsson.)
SvaraRaderaVad skönt att allt gått bra. Tänkt på er hela dagen. Ni är så starka i allt som händer och sker omkring er. Ni är helt otroliga som orkar ge med er av ert liv. Håller tummarna för att det blir bättre och bättre nu och att ni kan resa till Usa snart. Massor med kramar från mig som kom ihåg Ernst och hans bror sen de var småkillar och hälsade på sin farmor på Hällgården där jag jobbade. Ernst farmor var så stolt och pratade alltid om sina små barnbarn. Styrkekramar från Monica Strandell
SvaraRaderaJag vill skicka mina varmaste hälsningar och positiv energi till er båda. Jag håller tummarna för att Ernst snart är hemma igen. Sjukhuset är bra på många sätt, men man behöver få vara nära sin familj när man är så sjuk. Jag har genom egen sjukdom haft kntakt med människor som gått med oläkta sår i upp till ett år och fått snabb effekt av vacuumpumpen så det låter toppen att han fått en sådan. Det är så bra med framsteg, även om de är små. Det gör att man kan få ny energi och orka kämpa vidare. /Ulrica H.
SvaraRadera