Inlagd igen.

Att säga att de senaste dagarna varit en berg och dalbana är en mild underdrift. Maken kom hem igår. Jätteglad var han över det. Lättad över att infektionen vänt så snabbt. Han var så glad att få vara hemma där han trivs som allra bäst. Men han var inte sig själv i morse. Trött och hade huvudvärk igen. Och när han kollade tempen var den 38.5. Och lite senare 39.2. Insåg att det bara var att ringa efter ambulansen. Nu är han inlagd igen. Intravenöst antibiotika får han. Han är redan less och längtar hem men inser att han ska ha en enorm tur om han får komma hem tidigast på fredag. Och att cytostatikakuren som han ska få på torsdag riskerar att bli uppskjuten. Och jag kan meddela att min man är allt annat än nöjd för tillfället.

Maken är rätt luttrad vad det gäller inläggning. Han resonerar också som så att han räknar med att alla tänkbara fel kommer att begås och att om det blir rätt så är det en bonus. Han är van att behöva fråga efter sina mediciner, de som han tar varje dag. De ska finnas på en lista men missas ofta. Särskilt de på kvällen. Han räknar sällan eller aldrig med att det omläggningsmaterial som han behöver för sina sår ska finnas på avdelningen. Han känner över lag att han inte blir lyssnad på. I en sjuksköterskeanteckning står det dessutom att hans ryggskada beror på en MC-olycka.  Detta trots att han vid varje inläggning får rabbla samma sak om och om igen att han fick en rullande kabeltrumma över sig när han var 13 år. Vid 13 års ålder får man inte köra MC. I en diskussion med vår Angie när han berättar hur mycket slarv han utsatts för så blir hon alldeles utom sig och säger att om man gör ett enda sådant misstag på ett sjukhus i USA, då får man sparken helt enkelt,. Där finns noll tolerans för misstag. Troligtvis för att amerikanerna har en förkärlek för att stämma allt och alla på jättesummor. Jag gillar inte den delen av det amerikanska systemet där man stämmer varann till höger och vänster. Men jag inser att patientsäkerheten blir högre, man har helt enkelt inte råd att slarva.

I morgon är det dags för nya prover och det ska bli intressant att se vad de visar. Dagens prover var inte jätteroliga att läsa. Hoppas att hans kropp börjar återhämta sig. Jag vet att maken inte vill ha fler bakslag nu. Han vill köra på för fullt. När jag pratade med honom nyss så var han hemskt trött och planerade att gå isäng tidigt. Det gör han rätt i. Sömn är bra för återhämtningen. Och det blir ännu en ensam natt för min del. Jag som avskyr som pesten att somna ensam. Jag saknar det att vi ligger och pratar med varann, pratar om hur dagen varit och hur vi planerar framtiden. Nu är det förhoppningsvis inte så många dagar det handlar om men för mig känns varje dag utan varann som en evighet. Det är tur att jag har så fantastiskt fina och underbara barn. Har man ett gäng ungar så finns det inte en chans att grotta ner sig för mycket. Så undrar om jag törs gå ut till tonårsdöttrarna och kolla lite på TV. Det låter som de kollar på skräckfilm...Undrar om jag kan övertala dom att byta och kolla på "På Spåret " eller nåt åt det hållet... Nått som är mamma-vänligt...



Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag
Klicka här