Borta bra men hemma bäst.

Äntligen hemma. Home sweet home.Det blev inte jättemånga dagars inläggning men tillräckligt många för min smak.Naturligtvis är jag tacksam och glad över att kunna få en sängplats och den medicin jag behöver.  Men å andra sidan har jag längtat hem efter fru och barn från första sekund som jag rullades upp på avdelningen. Nu hade proverna vänt och min läkare gick med på att jag skulle få åka hem. Hon vet ju att jag har 50 meter till sjukhuset om jag skulle bli klen igen.

Så hem å ladda för killkvällen. Vi lagade köttfärsgratäng ( ännu ett avsteg från min makrobiotiska kost), spelade TV.spel och frossade i frukt. Fruntimren var hemma eftersom de är sjuka och hostiga och snörvliga. Jag borde ha kollat av mailen och ringt massa samtal men jag struntade i det i kväll. Jag tog en dusch i stället för att skölja av mig sjukhus-lukten.

När grabbarna somnat sött i sina sängar var det "Sofias Änglar" på kanal 5. Idag var det en cancersjuk kvinna som fick hjälp. Hon visste att hon var döende och hon ville ordna allt så att livet skulle fungera så gått det går för hennes make och tre barn när hon själv lämnat jordelivet. Jag tänkte att det här var ett viktigt program att se. Men det blev mycket jobbigare än jag trodde. När kvinnan i fråga började prata om sin begravning så var jag tvungen att rulla ut i köket. Och frugan gick in i sovrummet och grät. Vi såg klart programmet. Tårar rullade ner för kinderna och vi kramade varann hårt. Än finns jag kvar här. Än är det inte över. Så länge det finns liv så finns det hopp.

På torsdag bär det av till Gävle igen för cytostatika kur nummer två. Jag tror att frugan gruvar sig mer för den än vad jag gör. Det var ju enkelt sist. Droppet gick in på 20 minuter. Men denna gång ska jag troligtvis även få ett preparat som heter Zometa som ska hålla mitt kalkvärde på mattan. Det blir en lång dag på torsdag. Men det är ändå skönt att man kan sätta sig i taxin och åka hem efteråt. Vid förra cytostatika kuren blev jag alltid kvar minst 2 dagar. Och om jag ogillar att ligga på sjukhus i Hudik där jag har 50 meter hem, gissa då hur det känns att vara i Gävle och ha 13 mil hem till familj och vänner.

Nu är det sena kvällen igen. Jag ska ta och göra mig i ordning och krypa i säng. Njuta av att ligga i min egen stora säng där jag kan röra mig hur jag vill. Prata med min fru tills vi båda är trötta och sluddriga på rösten och bara somnar sådär snabbt och gott. Håll om varann nu där ute i stugorna och sov gott.



Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag

Klicka här