Jag startade om min frus hjärta i kväll

Återigen måndag. Återigen killkväll. Grabbarnas ögon lyste redan när vi åt middag. Sonen som annars inte är så förtjust i kött åt. Och så skickade vi ut fruntimren.  TV spelet åkte på. Underbart. Frugan ringde när hon var på H&M. Hon var orolig. Ville veta att jag mådde bra.  Jag fick ta en temp och sms.a henne den. Hon är en oroad  själ. Tror att det är för att hon bryr sig om allt och alla. Och att hon älskar mig så mycket. Jag mår egentligen bra just nu. Sen jag kom hem från sjukhuset har jag inte alls haft ont. Bara i revnbenet där en metastas sitter och har gjort att frakturen aldrig läker. Det är riktigt skönt att inte ha ont. Däremot är jag trött. Jag somnade till och med mitt i killkvällen. Sittandes i rullstolen. Frugan hittade mig och fick värsta paniken. Hon trodde jag var död och rusade fram och skakade på mig. Så nu har hon startat om hjärtat typ.

Killkvällen i övrigt gick bra. Det blir lite styr och stök innan allt är fixat och klart och grabbarna kommit till ro i sina sängar. Jag och frugan kollade på Sofias änglar. I kväll om en ung kvinna som förlorat sin mamma i den här helvetessjukdomen. Cancer är som ormen som smyger runt våra hus, slingrar sig runt våra nära och kära. Och ibland även runt oss själva. Just nu kämpar många med mig för sina liv. Susanne Sjögren, hon på TV4 sportens lilla barn har cancer. Nyligen berättade även Catharina Hultling, även hon sportjournalist, att hon kämpar mot sin cancer.  Och många många fler kända och okända människor. I allafall. På kvällens avsnitt av änglarna fick man se smärtan hos den person som förlorat någon i cancer. Om smärtan och sorgen över att ha förlorat den som man älskar mest i hela värden. I dennan sitsen står ju min älskade hustru. Den lilla tjejen på kvällens avsnitt blev ett ansikte på sorgen och smärtan. Hon fick stöd av "änglarna". Hjälp att komma tillbaka till livet lite. Det är inte lätt att vara sjuk. Och det är inte lätt att vara den som blir kvar på jorden heller. För den sorgen och smärtan försvinner aldrig. Min fru ringde Angie och pratade bort en stund. När hon kom tillbaka sa hon med djupt allvar i rösten: Jag tycker det är jobbigt att alla jag älskar bor så långt borta. Jag önskar att Angie och Stellan bodde i grannhuset. Att mamma och pappa och syskon gjorde det också. Och alla mina vänner. Alla bor så långt bort. Knappt någon bor på promenadavstånd. Det var bra att frugan pratade med Angie. Angie är en klok kvinna. Och frun, min älskade kvinna, var lite lugnare i hjärtat.

Hur ser det ut i er närhet? Hur mår era nära och kära? Man behöver inte ha cancer för att ha det svårt. Fundera över om det finns någon nära dig som behöver dig. Du behöver helt klart inte renovera någons hus. Det räcker med att du lyfter luren och ringer. Tar dig tid att lyssna och finnas till. Ta en bullpåse och åk över och sitt några timmar. Att vara medmänniska är underskattat. För den som mår dåligt betyder det kanske vägen åter till livet. Att man kommer och visar ljuset. Att man sträcker ut sin hand. Och när ni går i säng i kväll så krama varandra extra hårt. Visa den du älskar att den personen är värdefull för dig. Kärlek är det största. Omtanke betyder så mycket. Kram på er och tack för att ni finns. Fortsätt be, att vi ska ledas i rätt riktning vad gäller att hitta vård. Och för mitt tillfrisknande. Och för tillfrisknande för alla andra som kämpar i detta nuet.

Det här är en länk för dig som vill lämna ett bidrag.
Klicka här