En sten med text i guld

Det var många människor som samlats i kyrkan i torsdags för att ta farväl av min man, vår äskade Ernst. Det var släkt och vänner, kollegor och bordtennis-spelare. Gamla och unga. En hel del barn. Ernst har en gudson. En liten kille. Jag är inte helt klar med hur gammal han är, jag tror att han börjar antingen förskoleklass eller ettan. Även han var i kyrkan i torsdags, tillsammans med sina föräldrar. Även barn sörjer. Deras sorg är minst lika stor som den som är vuxens. Gudsonen var ledsen när han gick fram till kistan för att lägga sin ros. Jag kramade om honom när han gick förbi min bänkrad och sa att jag förstår att du är ledsen.Och jag förstår att du saknar din gudfar. Tror du att det går bra med en extra gudmor? Jag kan försöka vara en så bra stand-in det bara går...Han höll sin mamma hårt i handen och nickade ett ja till svar. Vi är många som påverkas av att Ernst inte finns. Stora och små.  Idag ligger lilla gudsonen på operationsbordet i Uppsala. En planerad operation. Så idag så sitter man lite på nålar. Och väntar på att få höra att allt gått bra. Han är en tapper liten kille. Jag vet inte om jag fixat att lägga mig på operationsbordet så fort efter en begravning.  Dottern gjorde det akut dagen efter begravningen och gudsonen gör det idag. Barn är tappra. Jag önskar att jag hade den styrkan som barnen har.

Det sägs att man har ett sorgeår efter att någon man älskar gått bort. Ett år när man ska gå igenom allt. I år är första gången i hela mitt liv som jag kommer vara helt ensam. Inga barn, inte min man. I år är första gången jag är helt själv över jul. Inga barn, min man finns inte. Jag har ingen aning om hur det kommer gå. Till midsommar är det urnnedsättning. Jag tror att jag kommer vilja vara med Ernsts mamma då. Och till jul så hoppas jag kunna åka utomlands.. Jag har egentligen ingen aning hur man ska göra för jag har inte gjort det tidigare. Jag har ett år framför mig där jag ska göra allt för första gången utan min man. Jag ska gå igenom semester, högtider, födelsedagar osv på egen hand. Jag har ingen aning om hur det kommer kännas men jag gissar att det kommer bli tufft. De vanliga dagarna är ju svåra, så hur kommer det kännas den dag vi skulle ha bröllopsdag?  Jag törs inte ens prova i tanken.. Nu går vi mot examen och sommarlov. Om två veckor åker barnen. Jag kommer att vara ensam i tre veckor på raken. Det har jag aldrig varit heller i mitt 38-åriga liv. Hur det kommer gå? Ingen aning.

Det regnar fortfarande i Hudiksvall. Det har regnat sen i torsdags, Idag behöver jag åka till kyrkogården och leta rätt på vaktmästaren. Jag tror att jag bestämt mig för vilken gravsten som min älskling ska ha. Jag har sovit med broschyrerna bredvid mig i sängen i en månad nu i hopp om att ett beslut ska mogna fram. Det blir en sten med två duvor på en kvist.  Och hans namn i guld. Den är fin.Och om man inte finns och behöver en gravsten så är det nog den finaste. Jag har varit tvungen att fundera mycket på det där. Mitt namn ska ju också stå på stenen om än inte nu på ett tag. Det var den enda önskan han hade. Att det skulle finnas plats i graven för oss båda. Att vi skulle få vila tillsammans till sist. Och det blev ju som vi lovat Gud ändå, tills döden skiljer oss åt.  Jag hade inte räknat med att det skulle gå så fort bara. Jag känner fortfarande att jag är inte klar.. Vi hade ju bara börjat vårt liv tillsammans... Och nu ska allting bara vara som vanligt. Ut och lev.  Börja jobba. Sorg är ingen sjukdom. Ta hand om dig själv. Hur gör man det? Hur vet man vad man behöver när det enda man egentligen vill göra är att ligga i ett mörkt rum under täcket? Var tacksam för barnen. Jag är såå oändligt tacksam för mina barn, de är ljuset och lyckan i mitt liv, det som får mig att orka och att vilja leva. Jag är inte farlig, bara väldigt ledsen. För det blev inte riktigt som jag tänkt. Det skulle ju vara vi två älskling. Inte bara jag. Jag vill inte fira jul utan dig.Jag vill inte gå och lägga mig på kvällen utan dig heller. Det gör ont att vara jag och jag saknar dig så oändligt mycket. Men jag är tacksam ändå för det tid jag fick med dig, de bästa åren i mitt liv. Älskar dig fortfarande hjärtat, så vansinnigt mycket.