Återigen är det Ernsts fru som skriver. Vi har fått många frågor om vad det är för behandling som Ernst ska få utomlands.Det vi söker är T-Cellsbehandling, Genterapi eller GpG som är en behandling som man forskat på i Uppsala men som jag inte riktigt har kläm på hur den funkar.
Varför kan man inte få den här behandlingen i Sverige? Det kan man. Men i Sverige finns den ännu bara som forskningsstudier och inga studier pågår. Och man måste också passa in i studien, det är inte en självklarhet att man får delta. Allt detta är ju för mig helt obegripligt. Det finns behandlingsmetoder i Sverige som räddar liv. Men det sitter mycket i pengar om forskarna ska kunna bedriva sina projekt. Och under tiden så avlider människor i sin cancer.
Och Ernst har en allvarlig sort. En aggressiv och ettrig form av urinblåsecancer. Så vi har inte tid att vänta in att en studie kan påbörjas.
Men för er som funderar lite så kan man gå in på TV4.se och söka på en man som heter Anders Hedin. Då får ni upp ett klipp där professor Ola Winqvist berättar hur det går till.
Eller så klickar ni på nedanstående länk.
Länk till klippet
Hej och välkommen till min blogg. Här kommer ni besökare, kunna följa min svåra kamp för att besegra min cancer.
söndag 1 januari 2012
Morgontankar
En av mina största drömmar utanför min idrott, har varit att en gång i mitt liv bli gift och hitta min stora kärlek! (som jag nu har gjort) När jag tänker så har jag också alltid velat ha egna barn, som kunde föra mina tokiga gener vidare i livet ;) Vet ju inte om dom hade varit bra eller dåliga, men när man tänker efter så har man väl ändå några fina sidor.
Nu fick jag genom min Ängel Gisela fyra bonus barn som är helt underbara. Inatt fick man sitta uppe till efter fyrverkeriet och vänta med vånda, utifall en raket eller så skulle gjort skada. När bonus dottern väl kom hem, så hörde man ju att raketer hade flugit ibland benen på folket där nere. Men hon kom hem och hade haft väldigt trevligt, tillsammans med sin kompis. Själv så fick man ro och kunde gå i säng efter en liten nattiskram :) Jag har ju inte en endaste Gen ihop med mina bonusbarn. Men efter 3 år, känns det som om dom är mitt kött och blod. Och det hade varit min dröm, för dom är så underbara.
Kommer ihåg alla fniss också på jobbet, fattade faktiskt inte riktig först varför damerna på jobbet fnissade. Men senare fick man ju reda på att typ alla visste jag hade hittat min stora kärlek, och att jag hela tiden log som som en sol på arbete även vid 07:00 på morgonen. Det ska säga att då är jag oftast inte så pigg , men visst kan man va glad. En av mina roligast frågor var väl. Hur vabbar man? Får jag vabba? Alla ruskade på huvudet och skrattade. Fick ringa kommunen och fråga *LOL* Den underbara stämningen på jobbet gjorde att jag inte riktig visste om dom lurade mig eller inte! På jobbet finns det så många underbara människor med stort mått av humor. Vabba = med sova med barnet och det gjorde jag halva dagen, resten glass och TV spel! Fram för flera Vabb dagar, men helst med bättre betalt också då! Kan tilläggas att jag Vabbat flera gånger utan glass också.
När jag tänker alla lyckliga stunder jag haft, så vet jag att miljoner lyckliga stunder finnes kvar om jag får leva och följa dom att växa upp! Att få vakna och krama om min Älskade i år efter år är min dröm. När man som jag får vakna med smärta, som bara piller kan bota för stunden , så kryper tankarna på Cancern och döden så nära inpå att tårarna bara sprutar. Man tittar ned på fatet att 10-tals piller, sedan frukost + flera piller för att kunna ta sig igenom en endaste dag utan svimma av smärta. Livet är en gåva som jag vill äga och för alltid hålla kär med min Familj!
Tack alla ni som Donerat och skänker tankar till mig och min Familj, utan er vore min vardag så så så väldigt mycket tyngre! Att veta att mitt liv hänger på en så skör tråd, är som att se rätt ned i helvetets djup. Tack all ni som står på min sida och vill hjälpa mig upp!
Nu fick jag genom min Ängel Gisela fyra bonus barn som är helt underbara. Inatt fick man sitta uppe till efter fyrverkeriet och vänta med vånda, utifall en raket eller så skulle gjort skada. När bonus dottern väl kom hem, så hörde man ju att raketer hade flugit ibland benen på folket där nere. Men hon kom hem och hade haft väldigt trevligt, tillsammans med sin kompis. Själv så fick man ro och kunde gå i säng efter en liten nattiskram :) Jag har ju inte en endaste Gen ihop med mina bonusbarn. Men efter 3 år, känns det som om dom är mitt kött och blod. Och det hade varit min dröm, för dom är så underbara.
Kommer ihåg alla fniss också på jobbet, fattade faktiskt inte riktig först varför damerna på jobbet fnissade. Men senare fick man ju reda på att typ alla visste jag hade hittat min stora kärlek, och att jag hela tiden log som som en sol på arbete även vid 07:00 på morgonen. Det ska säga att då är jag oftast inte så pigg , men visst kan man va glad. En av mina roligast frågor var väl. Hur vabbar man? Får jag vabba? Alla ruskade på huvudet och skrattade. Fick ringa kommunen och fråga *LOL* Den underbara stämningen på jobbet gjorde att jag inte riktig visste om dom lurade mig eller inte! På jobbet finns det så många underbara människor med stort mått av humor. Vabba = med sova med barnet och det gjorde jag halva dagen, resten glass och TV spel! Fram för flera Vabb dagar, men helst med bättre betalt också då! Kan tilläggas att jag Vabbat flera gånger utan glass också.
När jag tänker alla lyckliga stunder jag haft, så vet jag att miljoner lyckliga stunder finnes kvar om jag får leva och följa dom att växa upp! Att få vakna och krama om min Älskade i år efter år är min dröm. När man som jag får vakna med smärta, som bara piller kan bota för stunden , så kryper tankarna på Cancern och döden så nära inpå att tårarna bara sprutar. Man tittar ned på fatet att 10-tals piller, sedan frukost + flera piller för att kunna ta sig igenom en endaste dag utan svimma av smärta. Livet är en gåva som jag vill äga och för alltid hålla kär med min Familj!
Tack alla ni som Donerat och skänker tankar till mig och min Familj, utan er vore min vardag så så så väldigt mycket tyngre! Att veta att mitt liv hänger på en så skör tråd, är som att se rätt ned i helvetets djup. Tack all ni som står på min sida och vill hjälpa mig upp!
Här är en länk med information till er som vill ge ert bidrag.
Klicka här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)